der solidarisk ansvarighet, — det torde ej vidare behöfva bevisas. Att krisen ej är fulltöfyer ännu, mäste tyvärr befaras. UIuduvida den ej snart han återkomma i hela sin ofvanbeskrifna fullhet, är äfven en sak, som ännu är högst problematisk. Icke destomindre hasva Bankooch Lagutskottet vid innevarande Riksdag, beklagligt nog, låtit privatbanksintresset med sina 42 å 43 pcts ärlig utdelning samt ymniga länetillgångar i kikarn, få öfverhanden, alldenstund de löreslagit en ny privatbankslag, fotad på lika lösa grunder som den nu gällande. Utom dessa forhallanden, som för insändarens uppfattning göra privatbanherne till ett oting; och snart sagdt till en samhällskräfta, finnes ännu ett vigtigt skäl för deras afskaffande, det nemligen, att de kunna tillintetgora den konstitutionella motvigt, som i anseende till den andra statsmagten är svenska folket sörbehallen, i det att dess beskattning och penningeväsende, utom privatbankerna, ligger ensamt uti folkets händer. Antagom t. ex alt vederbörande utskott vid något riksmöte uppsatte ett förslag till en i allo betryggande privatbankslag, samt alt detta förslag af Rikets Ständer bifölles och underställdes Kongl. Maj:ts sanktion. Vore det icke då sådant, som den regerande konungen önskade, så vägrade han denna sanktion, och förslaget sörfolle. Rikets Ständer oatspordt kunde honungen sedan, i stöd af sitt kungliga prerogaliv i ekonomisk lagstistningsväg, antingen for att gynna en viss kast eller en viss korporation, eller ock för verkställande af vissa eqna planer, oktroyera en eller flera privatbanker, på ännu lösare grunder, än dem, hvilka de, som nu förefinnas, hafva. Månne icke då, på detta sätt, den vid 4834 års riksdag så mycket beprisade segren ölver 72-an lätteligen kunde låta sig reducera till noll, och Svenska Folkets rätt all i värsta fall eknyta till pungeno på samma sätt paralyseras eller rent al illuderas? — Al! Svenska konungar funnit, som icke aktat för rof att sätta elt falskt mynt i omlopp, derom bär en icke lånet aflägsen tids historia både offentliga och hemliga vitinesbörd. — Huru mycket lättare skulle det då icke vara, att på privatbanksväg kunna verkställa dylika transaktioner. Då nu ett helt land i så mänga afseenden löper så s-or fara af privatbankerna, är det då rimligt att önska, än mindre att offentligen tal för, deras fortfarande, — vore man än så myckel i och för dem enskildt interesseral?? — Jag öfverlemnar denna fråga åt allmänna omdömet att besvara, samt torde en annan gång s. alerkomma till ämnet. eiii EA