Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 januari 1845, sida 1

ABABAB ————— — min, min son skall erhålla den enda ulmärkelse han har åstundat, och i morgon tår han rättighet all bära värja. — Och hvartill skall detta tjena honom? sade Hr Delporte. — All bevisa, det äkta adeligt blod flyter i hans ådror. — vilket icke skall hindra honom från att blisva en dum åsna. — En dum åsna, skrek frun, alldeles ursinnig af bestö: tning; min son en dum åsna! — Ja, min fru, upprepade rådsherren, och det är ert fel. — — Min herre! — Pet är ni, som uppmuntrat honom i hans lälija och utsväfningar; han har icke villat göra någonling, och det blir ingenting af honom. — Han skall blifva officer i konungens tjenst, svarade fru Delporte; han skall blifva, hvad jag önskar han skall blifva. — Som ni behagar, svarade rådsherren. Jag får väl lof att gifva mitt samtycke, eftersom han icke duger till något annat än kuekt, bara han duger till del. — Ni skall få se i morgon huru han för sin — Han skall finna motståndare. — Det finns icke en enda adelsman, som icke erkänner hans öfverlägsenhet. Ja, men borgarena tänka icke så, och det finns er viss klädeshandlares 5011... Åirad är detta? en klädeshandlare! skrek fran .;en klädeshandlare ... Hvad gör du der, Maria? återtog hon helt plötsligt med vredgad stämma, i det hon varseblef 2 steg från sig en ung flicka, som tyckles lyssna. — Jag kom för att säga er, min mor, alt min kusin, Herr Maletroit, skulle gerna vilja tala vid or IIvarsör kommer han icke in då? — — ——