Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 januari 1845, sida 1

sen fortsattes nu åter, under det man var i full verksamhet på theatern, som var anbragt om bord med kulisser af signalflaggor och dekorerad med stora blommande aloöbuskar, uppryckte med rot och allt. Man gaf en komedi: 444neas i Carthago som for tillfället blilvit författad och inosvad om bord å korvetten (Carlskronav. Vid ridåens uppgång sågs Eneas silta lifsletvande inför äskådarnes blickar i blärandig skjorta, sjömanshatt (en Såhallad sydvester) och cigarr. Den humor och naivetet, hvarmed denna lilla pjes var skrifven, i förening med det förträffliga sätt, hvarpå den utfördes, väckte en allmän tillfredsställelse. Ester ridåens fall sramropades Dido och Venus, och då dansen kort derefter ånyo begynte, så voro dessa damer nästan aldrig från gollvet. Tillochmed de äldre srepos af den allmänna glädjen och skockade sig kring den sköna Dido för att få valsa med kenne. klockan begynte att gå till 14, och man såg, bakom ett hemlighetsfullt förbänge, som delade s:egattens däck i tvenne salonger, en väl anrättad supe. Gästerna placerades omkring två länua bord, som på flera stälten voro smyckade med de 3 nationernas flaggor, och högtidens senare del tog nu sin början. Råtterna må det tillatas mig att hoppa öfver, och går jag straxt till skålarnve: ben första åsor de vid tillfället sarsamlade nationers regentero, föreslogs af chefen för svenska och norska eskadern. Ilärpå loljke nationalsänger. Den andra skålen söreslogs af chefen å alleklao för ade tre nordiska nalionerna och deras sjömanskapo, hvarvid afsjöngs följande sång, författad af doktor llerman Sätherberg å corvetten (Carlshrona7, på melodien: aDel gamla Götha lejonv, och med motto af Tegnör: dOCht hållen J lillliopa, J söner tre — er öfrerman — det vet jag — skall Nord ej se: En skål för Svea, Nora, Dana, En varm, en trofast Bredraskal; Vi sähla under samma fana, Och Rätt och Sanning är värt mål. vär gamla tvist är slutad vorden, livarann vi prosvat nog i strid, I ständig endråägt blomstrar Norden, Tredubbelt starh i fröjd och Irid. )en tredje shalen föreslogs af chefen å den Norska korvetten esor vara sianvarande familjer och vänner. Efter maltiden fortsattes festen omvexlande med dans och quartetter, som blilvil inöfvade af några af ossicerarne, och munterheten var i jemt stigande, ända tills vi ätskiljdes omkring hl. 2 på natten. Alla, som del agit i festen, voro al den enbälliga tankan, att den tagit sig särdeles väl ut, och hvar och en af oss kände enlillig glädje och tillsfredsställelse öfver den uppriktiva varma vänskap, som gaf sig tillkänna emellan de tre brödrafolken. Den lysande framgång, vår julfest haft, uppväckte hos kommittön den likaså vackra som af ossicerarne, i allmänhet med värma omsatlade idcen, alt samlas nyårsafton, för att laga afsked af det gamla året. Vid midnatistiden, under en meridian, som man soreställde sig dragen ungefär midt emellan de 5 shandinasiska rikena, möttes, på en från fregatten (Josephine gisven signal, ungefär midt emellan de 6 skeppen de från desamma utsatta sluparne. Ilvarje slup var försedd med flera lacklor, vid heilkas sken officerarne alsjöngo ålskilliga sin-er, dels nationella, dels för tillfället författade. lut temligen starkt regn ulsläckte väl under tiden faeklorna, men var dock icke i stånd alt afsvala den inre värma, som en och byar medlort till denna äkta nordiska fest. Efter. hurrarop för det gamla och det nya året, samt skeppseheferna, åtskiljdes mam under upprepade önskningar om allt godt under det begynnande äret. Bland de för tillfillet sörsallade och afsjungna verser, bifoga vi följande af