Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 januari 1845, sida 2

Jnsändt. Ett par ord om den likan Arfsrätten. Snart äro 600:de år forslutne sedan den verksamme och kraftfulle Birger Jarl, ibland andra ålgärder, som hedra hans minne och gifvit honom ett aktadt namn i häfden, äfven ät den i samhället undertryckta och arflösa qvinnan sörunnade den rättigheten att taga arf till hälften emot broder. När ibland ett krigiskt, men tillika sjelfrådigt, folk och under så föga utredda samhällsbegrepp, som på hans tid voro rådande, en sådan författning kunde emanera och göra sig gällande — hvilket stort steg framåt från det tillstånd af rättslöshet och godtycke, som före Birgers tid egde rum, var icke detta! Ånnu mera faller detta i ögonen, när man estersinnar, alt, efter en så lang tiderymd och en så alångsamt mognande ölfvertygelsep, man ännu i våra dagar icke utan motstånd och: strider kan förmås alt taga det pabörjade steget fullt ut och tillerkänna qvinnan hvad både den naturliga lagen, den stigande upplysningen och den allmänna opinionen gemensamt yrka, nemligen: den lika arfsrätten, såsom en af qvinnans sörsta och naturligaste rättigheter. Ehuru nu denna fråga, enligt de tre ofrälse Ståndens sammanstämmande beslut, blifvit bifallen, och således endast väntar på den verhställande maktens sanktion, har dock detta ämne, tillfölje al dess vigt, ådragit sig en större uppmärksamhet, fastän diskussionen inom stånden hogst ofullständigt kommit till allmänhetens kännedom. Hvad vi härom känna är således föga mer, än att Rikets första stånd uppträdt såsom qvinnans vedersakare, samt att Presteståndet endast genom Doktorerne Thomanders och Odmans snillrika, välgrundade och kraftiga anföranden förmåddes att med tvenne rösters pluralitet biträda Borgareoch Bonde-Stånden i deras fattade beslut. Det mäste väl, såsom en, af tidsandans sam