Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 januari 1845, sida 2

Odet hade ändtligen efter långa stormar tröttnat att förfölja dÅubigm, men hade tillika härdat honom med sådan själsstyrka och slåndaktighet, hvaraf unga menniskor vid hans alder sällan äro i besittning. Vid belägringen af Pons, träftningen vid Jas ene uil och slagtningen vid Ja rnac hade han berömligt utmärkt sig, och ådragit sig sina förmäns uppmärksamhet. I slagtningen vid Jarnac hade han stridt vid den store Hen rics sida, och den unge krigarens tapperhet hade icke blifvit obemärkt af den store fursten. Henric befordrade dA ubignt, och inplantade derigenom i hans bröst ett frö till den trognaste tillgifvenhet, en tillgifvenhet, som oaktadt alla anfall på densamma, lorblef städse oförändrad och följde dAubigan såsom gubbe i grafven. I slaget vid Roche-Abeille befästades vänskapen mellan herrn och tjenaren ännu mer, derigenom att dAubi gu med hjeltemodig uppoffring vågade silt eget for all rädda sin konungslige väns lif. (Fortsätles.) En person kom i Berlin in i en boklåda och lick se den beryktade konung Ernests af Hanovers porträtt hänga i fönstret. Han frågade om det fann mycken afsättning. vÅ visst ickepy, svarade den tillfrågade; Berlinarne se honom heldre hänga.) En sjuk beklagade sig för en vresig läkare i London, alt han hvarken kunde ligga, stå eller silla. Läkaren svarade honom helt kort: så häng er dåa.n