Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 januari 1845, sida 3

— Men himmel! ropade Sir Lionel, har jag då fallit i en fientlig snara? Mina herrar! Jag räder er alt, så framt ni icke villen ådraga er Englands svåra hämd, behandla mig, en af dess diplomater, med den yttersta grannlagenhet. Utan alt någon uppmärksamhet fästades vid detta prat, bortfördes Sir Lionel af soldaterna. Mandinga förvarades i öfverstens rum, för hvars dörr ställdes tvenne poster med tillsägelse att vid första försök till flykt, utan vidare omständigheler genast nedskjuta honom. — Vi ha ännu 2 limmar för oss, sade öfversten till sin vän, och vi vilja genast gripa verket an. Församla våra vänner, ölversall den engelska posteringen vid Fyrbåken, gif signalen ch marschera sedan mot Bunkershill, bemäkliga dig skansen, soin gör oss till herrar öfver viken. Jag går till Guvernören, han är gifven i min hand. — Men huru? Under bortgåendet upptäckte öfversten för sin vän, att han sått veta lösen: England och Egypten, och uppdrog honom att afsända 4 man, för att föra Zigenaren i fängelse, dock skulle dessa vid bortgången icke stänga dörren till rummet etter sig. ;å så sätt. hoppades han, skulle Athenais älter kunna komma i silt rum. o Stum och dyster kastade Mandinga sig på soffan och öfvertänkte den poliliska vänningen af sitt öde. Han var beredd på döden, och menade det komma på ett ut. om repet eller en kusa blefve hans bane; men den stackars Athenais, huru skulle han rädda henne, huru meddela henne de vigtiga saker, hvilka hans aflidne broders efterlemnade papper innehöllo. Han satt som bäst fördjupad i dessa dystra sankar, då Athenais sjelf, som narrad at den djupa tystnaden, trodde sig vara ensam i rummet, plötsligen visade sig, lik en företeelse från underverlden, för hans blickar. (Forts. följer.)