Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 januari 1845, sida 3

ofversten besalte att införa sckreteraren, derpå måste Mandinga sälla sig uti en ländstol, och Winkertlon med en pistol i banden ställde sig bakom honom, för att vid det ringaste tecken, som han skulle gifva sekreteraren, jaga honom en kula genom hufvudet. När Sir Lionel, vid sitt inträde i rummet såg sig omkring öfverallt efter 2 Zigenaren, trädde Lincoln emot honöm och sade, pekande på I Manding a: — IIär är den ni söker, srukta ingenting, vi äro alla hans vänner. — Förträffligt! svarade den lättrogne diplomaten, som ansåg sig fullkomligt hemmastadd, jag, är rätt glad att äntligen åter kunna få tala öppet. Hans her: lighet ville skicka en af sina officerare till herr grefven, men han tänkte, alt som denne icke kände honom, kunde lätt ett förtretligt missförstånd uppstå, under det Jag, som känner milt solk. åtminstone är säker på alt icke taga fel på person. Mandinga försökte fåfängt alt genom ett tecken varna den intet ondt anande sekreieraren, som utan all akta på öfverstens och kaptenens uppmärksamma miner, på den förres fråga: Och hvad är hans herrlighets önskan? med flytande tunga fortfor: — Lord Gage har erhållit era meddelanden och efter dem tagit sina mått och steg. Tolf man hafva hemäktigat sig Beacon-Hells, för att hindra lanternans ländandeVidare är en trupp soldater afmarscherad till Lexington, för att afvåpna Yankees, och slutligen skola omkring kl. 4 parlicheserna arresteras på sina rum. — Nog! svarade öfversten, seende på sitt ur, klockan är 2. Sir Lionel, det är för sent, att vända tillbaka till Boston, isynnerhet för en geulleman, som så litel som ni känner till gatorna. Winkerton, du får sälta in Sir Lionel i det gröna kabinettet, och till ytiermera säkerhet ställa en post för dörren. — Men min herre! sade Sir Lionel, i det han vände sig mot Mandinga. förklara mig det. ,. — Inga förklaringar, svarade Winkerion, ni lår lids nog veta hvad som förestår cr.