Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 januari 1845, sida 2

ungdom! Ni känner mig nu, och torsl i dag har jag lärt att känna mig Wlk . jag vände mig bort med fasa tör mig sjels. Jag lärde kanna blyg def och anger... Jag Järde afsky milt sorra lif, Öch Jag har ingentins skylt, icke engang ert sorakt, blott ior alt rädda er. — Anklaga er icke så strängt. Det gifs intet selhs som icke en dylik ånger kan försona. Bara ni får lära känna dygden, så återvänder ni till den och älskar den. — Nej, jag vill icke dåra mig sjelf... jag älskar icke dygden... jag älskar endast dig! Blott du gör, all jag fasar for lasten, men for himlens skull! fly, rädda er! — Det är för sent. Mina landsmän äro på vägen till Boston, jag kan icke öfvergilva dem! Med dem vn jag dö, så vida vi icke rädda oss genom något igstycke. Om vi t. ex. skulle kunna förekomma Guvernören, bemäktiga oss hans person... — Dertill har jag medel, såsom: England och Egypten är lösen, som banar oss våg till honom. Gac k, rädda er och era vänner ... men innan vi for evigt skiljas, säg mig, alt ni förlåter mig, att ni icke Jöraklär mig. — Jag förakta dig! Jag egnar dig härefter mitt lif, hvilket du har räddat ! — Nej, ack nej! Jag olyckliga är dig icke värdig ... dock vill jag folja dig som din slafvinna ! a Häftiga slag på dörren skrämde Athenais. Det var Winkerton, som med enträgenhet begärde att så slippa in, och under det Alhenais äter gömde sig i alkoven, gick öfversten och öppnade dörren för sin vän. XII. ZIGENARENS TESTAMENTE. De yttranden, Winkerton fällt för Mandinga öfver öfverstens känslor och afsigter, bade betydligt sorändrat den senares äsigter-En ytlig öfverläggning visade honom, all en för dindcise eme Uanashenais och