ina sransoser skola göra resten, men apropos! huru gick det med de tyska papperen? — Dem är det en egen otur med; ingen vid milt kompani förstår det fördömda språket. — Gil mig pappe ren — Er, markis? Mc n ni kan ju ej eller tyska 2 — Jag hade alldeles förgätit, all min brorsdotter förslår godt detta språk. Hon är enka efter en tysk. — Serra tri! Ber har ni papperen då. Men vet ni hyad, er brorsdotter är en rigtig engel. — AD, min unge vän! Ni talar med en eld, så alt man skulle tro. ... — Och byarför icke? Skall en kapten vara känslolös för Gvinlig skönhet? Men här ålägges jag tystnad af vänskap och subordination. Min öfverste brinner ock för er brorsdotter, och har svurit, att, om vi lyckas besegra våra förtryckare, lägga silt bjerta och sin band för den skona Althenais löller. — Skulle det vara möjligti? Men min brorsdotter är utan förmögenhet. — Ölversten är sjelf rik nog och gör icke afscende på pengar. Ötversten kom i detsamma tillbaka. Han hade träffat alla nödiga förberedelser, bad den soregisne Markisen begifva sig till hvila och lofvade att låta väcka honom, såsnart hans skepp inlupit i Charlesionsbayen. Sedan slutade han brelvet till sin moder och uppdrog Winkerton ombesörja detsammas framkomst, hvarpå denne och den foregifne Markisen aflägsnade sig. Lincoln, försänkt i djupa tankar, kastade sig på soffan, Han rodnade, ty han måste tillstå för sig sjelf, aft i detta vigtiga ögonblick fäderneslandets sak icke ensam uppfyllde hans hjerta, i hvilket stråJade bilden af en flicka, den han knappt kände, och som dock ur hans tankar förträngt den stackars Mary, churu denna förvärlvat sig lika mycken rätlighet på honom. Plötsligt hörde han ett sakta bul