Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 januari 1845, sida 1

——— —— —— p—P——————— —— — q wmw— så ädelt deltagande. Icke mer något uppskofs låtomt oss bryta våra bojor. Alla de församlade förklarade sig beredda ait gjuta sitt blod för den goda sakens Öfversten udelade de nödiga orderna och det allmänna angreppet, blef bestämdt till kl. 6 om morgonen, hvari å alla åtskiljdesXI. KÄRLERENS MAKT. Sakta kaappade det på öfverstens dörr, och skyg trädde Alhenais in. IIO hade beslutat all för hvarje pris varna honom, ehuru hon ännu icke hade redigt tor si g, på hvilket vis detta kunde ske utan att förråda hennes onkel. Heldre ville hon rklaga sig sjelf och sätta sitt lits högsta goda på spel, än ådraga henom någon fara. Run met var tort, dock kunde han icke vara långt borta, då dörren iche var läst. På bordet låg ett påbörjadt bref. Kanske et svar till den sköna Miss, tänkte Alhenais, som redan utforskat, att det var Guvernorens dotter, som sorst varnade Lincoln. Ovillkerligt hade Athenais närmat sig bordet, och tårar fyllde hennes ögen, rör hon såg. all fye-et var sltällat till öfverstens mor — kanske ett afsked, i fall ban skulle falla för fädornessandet — dessa rader styrkte Henme i bennes beslut att be SkyUHfca hans Hf. Piotsligt fick hon höra ljudet af röster utanför dörren, skyndade all gömmansg i alhoven och säg sin onbel och Winkerton, inbegripne i ctt ilrigt Samtal med hvcrandra, träda in. Den soregifne Courville försäkrade sig ha afshickal order LH sitt skepp, och lofvade att öm elt par tinmmar ställa ) raågka bussar till Amerikanarnes sorsop andle. — vorträsfiigt. föll kaptenen in, ty ulan tletia bistånd torde utgången bliva tvifyelaktig. Våra Amerikanare äro Visserligen lifvade af en gud vilja men sakna militärisk olning.