Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 januari 1845, sida 1

— — ——— — —— 2 —2— ——————ccc 6x6ww6— esce få i sill våld sin. afiidne broders s papper, som stannat i händerna på Lincoln och MWinkerton. Han skref i bast en Diljett till Lord Gage, men som han ieke, af fruktan att uppväcka. misstankar, v åsade aflägsna sig ur värdshuset, så var han villrådig, huru han skulle bära sig åt för att få fråm biljetten tin dess adress. Plötsligt erinrade han sig ha sett sir Lionel MEStrange och, etter mycket bråk och sökande, fann han ändtligen rätt på diplomaten in petto, sem satt i ett af gådlrummen och helt ensam drack sitt the. — Blott två ord, sade zigenaren med en hotande son. . — Hvad? År ni ännu här? — Ni hade så när genom er oskicklighet förderfvat allt. — Oskieklighet? — Men ni kan godtgära ert fel. Tag och fortskaffa denna biljett genast till Guvernören. — Jag tror ni vill gifva mig be lallningar? — Ja visst åch utr: ätta dem rigtiet, så vida er plats och ert lir hro er kära. Gå straxt och bringa mig hans herrlighets svar, på det Jag må kunna meddela honom ärebellernas sista anordvingar. siuru besynnerligt det än föreföll Sir Lioncl. det en Zigenare understod sig alt belalla Guvernorens geheiimesekreterare, så var dock Mandingas heta sätt så betallande och hotande, ut han genast kastade sig i vagnen och for tillbaka till Lord Gage. De amerikanske färbundsbräderne samlade sig essehand i lusthuset i den värdshuset tillhöriga trödgärden. Olverste Lincol föreställde Mandinga för sina vänner med de orden: Här får jag sor er. mina vanner och bröder, presentera vär gamensamme vän, Markis de-Courville, som varit adelmodig nog att hasta hit ofsver hafvet fill oss, för all dela våra faror. Lätom oss visa oss värdiga ett