Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 januari 1845, sida 1

ZIGENARE N.) Efter Gerle. — Vill ni ännu, att jag lemnar er tillbaka plånboken? — Mer än någonsin ! Dödsängsten, som tecknade sig i Athenais anletsdrag. förmådde Lincoln att genast uppfylla hennes önshan. ehuru han måste smickra sig, att i denna plånbok stod skrifven en be kannelsc af hennes känslar för honom. När Mandinga, som fått ala de upplysningar han önskade, kom tillbaka med kaptenen, ropade öfversten emot hHo-mom: — Känner ni denne Mandinga, hvars namn ni antagit? a — Huru skulle jag känna en sådan karl? Kaptenen kom ihäg paketen, hvilken värden nämt till honom om, och sk ndade att få rätt på värden, under det öfversten meddelade sin nya vän den varning han erhållit. — Här ha vi den! ropade kaptenen och höll paketen framfor sig upp i vädret. Da den blitvit uppbruten, befanns innehållet åf de deri belintlige papperen vara tyska, hvilken ingen af dem sorstod, icke eler den föregifne niarkisen. såsom ban försäkrade. Man bes!utade nu all vända sig lill någon, som kunde tyska språket, och imellertid sick man ålnoja sig med det beskedet af värden, alt han fått pak. sig tillskickad från en medbroder i NoWYOrK med begäran att tillställa densamma Zigonaren Dionys Mandinga från hans asliclne broder IIorlendius Manclinga. De begge vännerna lam:nade Mandinga, som eftertänkande sin kinhiga olällning snart fann sig icke hafva imgOmH annan äresSurs, än all straxt underrätta Guvernören om lmad han upptäckt: vore de sanmnansvurne bara väl arresterade, så kunde det icke slå fel för honom att