ett andäktigt utseende. Svärmare sinnas i mångd och de uppehålla Kmerikanarnes religiosa rykte. Sadana, som vi i Sverige skulle kalla gudfruke liva, finnas blott få. En sekt, som likväl gör ett utmärkt undantag, är qväåkarnes. De äro, med höst fr, undantag verkligt hederlig! sos och kunna beremma sig af att al 100:de goda och nyttiga ätgärder, som blifvit verkställde, hafsva de 98 härtlutit från deras verksamhet. — Fri religionsosning är uti grundlagen försäkrad hvar och en, och likväl är Amerikanarn i högstå grad intolerant. Uti hyar med tjugo samiljer linnas icke sällan 4 å 5 kyrkor. Det skullö anses i hogsta grad ogudaktist, om den ena sektens medlemmar skulle gå uti en kyrka, tillhorig en annan sekt, om icke för att tyst ge akt på deras kyrkobtuk och lärosatser och sedan uti egna tal, predikninsar eller konversäs tioner söka förlöjliga dem. Methodisterne t. eå. hafva delat sig uti slere sekter och emellan dem räder et hat, värre än emellan afsvurne siender. leke nöjde med att tadla hvarandras truss bekännelse, förtala de äfven personerne, och ieke sällan hafsa lärare blifvit mordade af den iientliga lärans bekånnare. — katholikerne äro värst deran. De äro icke lalda af någon sekt och dock göra de dem orätt. Jag har varit i tillsalle blifva bekant med en mängd katholikefDessa äro likväl alla utvandrade Skottländare, eller ock härstamma de sran baftens prydnad, det gröna Erin, och jag mäste medgilva, att, om de ock, till skam för Ensgland, stå på en mindre hög grad al upplysning, det allti! sinuos hos dem ådelhet i karakteren och sijelpsämbet mot likar. Lutheranerne anses vara tnilycket kalla för religionen. Likasom i politiskt, så älven i relisiöst hänseende. De hunna på sin böjd uppeifva skillnaden emellan några kyrkobruk och ceremonier, men de verkliga lärosatserne, som utgöra de utmärkande kännetecknen på sekten, känna de icke. Ingen kan hes uvnna med så besatta larosatser, alt han ej sinner anbängares Åntingen man hyllar matorialismen, rationalismen, eller de gamla kristnä lrasatserne, kan vara säker på att fa åhörare, llär sinnas sekter, som förneka Christi uppens haralse; som förbjuda att äta kött eller fläsk, och som förbjuda giftermål; som hafva gemnsam egendom, tro sig skola blifva ododliga, och pasta, att det endast är synden, som dödar. Kunde de blott asfhalla sig sran alt synda hvilket de ingalunda anse omajligt, så postå de, alt demär beskärdt ett eviat it har på jorden. De bila icke öfvörlyga sig om sitt misstag af andras död och egna alderdomsbrächligheter, utan lillskrilva synden allt. Andras eudetjetist består uti den mest besynnerliga dans och törelser; på en gäng blifva de besatta af den heliga ande, tala då en bop ord, som hvarken de sjelsve eller andra förstå, skrika, skratta, svänga sig omkring pi klackarne vills de yra i hufvudet nedfalla sanslösa på golfvet och gjuta sragga ur munnen; de rila da med singrarna på golsvet, rulla sig omkring och beja sig i alla möjliga ställningar. De se älven andar, icke en eller två allenast, utan hela himmelska härskaror och mottaga deras uppenbarelser, hvilha de sedan reproducera undler hvarjebanda böjningar och grimaser. S:undom nedstiger Gud sjelf i en medlems person och utdelar sin valsignelse. Stiltaren af denna sekt var en qvinna, som påstod sia hafva blilvit inspicerad att vara ingen ting mindre än srulsaren sjelf, lör andra gången uppenbarad utt en qvinnas gessalt. Gud Fjell, sade hon, bade nedlatit sig aft nedsliga och sorhunna att fester hvart ljerde år skulle firas på ena höjd, som nu kallas Sinai berg. En annan gans herättade hon, att Christus hade aflemmnal en proklamation, som Gud sjels dikterat, och som skulle fmehålla vissa religiösa föreskrifter. — En person, vid namn Jo Smith, uppgal sig hafva sunnit guldtafor, med inskriptioner, hvilka han med tillhjelp af en engel dechiffrerade, och skrel sedan äfven tillsammans en religionsbok ro sg 111 Dland annaf Qi