—— — ————————— — — ——n—— —— IOLIUI!LEIIS 11111 1 Minerva för den 4:de dennes nedanstående artikel, hvilken, om den för ett par år sedan ställ alt läsa i en liberal tidning, skulle af det konservativa partiets koryfeer blifvit stämplad såsom ett let paskill. Sic tempora mutantur och ur följande tonart talar Svenska Minerva nu för tiden: De oskyldiga barns dag. Det är i så måtto fornämt, att hatva skrock och vara en smula vidskeplig, som flera snillen och stora män, hvilka ofta eljest icke trott på någonting, föregått härutinnan med exempel Sjellve Vostalre, som var den moderna upplysninsens stamfader, var icke alldeles fri tran denna svaghet, och om Napoleon är det allmänt händt, att han trodde patalskilligt, som andra icke tro uppå. Ibland annat var han dasaväljare. lan ansåg vissa dagar för lychliga, och andra för sarliga. Bataljer lefvererade han helst på sadana dagar, som han förut illustrerat med stora sramgångar i den vägen. Marengo-dagen, Austerlila-dagen o. s. v. voro för honom, och jemväl för hans arm, mythiska. kellgren har underrättat oss om, alt man kan blifva stora snillens vederlike genom att härma deras lyten: aVälan, en genväg öppnas Er; Pope puckelryggig var, Homer och Million blinda; All deras likar bli, godt folk, hvad fordras mer. än sätta puckeln på och ögonen förbinda? Det bar den nuvarande kel. Svenska Regerinven (Ministeren) tagit ad notam. Rapoleon står den för ögonen. Tio hela Napoleoner! Hvar tager man så mycket bröd i öknen? Men, om man icke kan skrapa ihop så manga af det stora shaget, så får man väl nvja sig med smärre. Saledes lio små Napoleons! För atv nu blifva en sadan, behöfver man endast alill complett evidensdo härma den store Napoleon uti någon al hans svåsheter. Omförmälla Regering, eller Ministeve (den fria pressen har insort begge benämingarnej, bade mot slutet af det gamla året samma känningar, som armpolypen, när han är i behof utaf att slappa vissa extremiteter och alstra nya i stället; den könde ett behof af söryngring, men med bibehållen homogenitet. Saken var klar och känd på förband; man viste att det skulle ske, men icke precist hvilkendera dagen. kom så lördagen den 50 December; det va de menlösa barns dag. Med en onslömesförmaga utan like, hade Regeringen valt denna till sin mylhiska dag, och gick astad att på densemma föryngra sig, och på afloneu kunde den lyckliga Postoch inrihes-Pidniogen meddela allmånhelen den underrättelsen, all föryngringen var verkståld. Vi anhalla hos läsaren om tillstånd att göra en digression. Helt nära staden Neapel ligger ett Calmaldolenser-klostret, ryktbart för sitt vackra lige och sina förtjusande utsigter. Sällan försumnmar någon resande alt besöka detsamma. Redan Du Paty, som vi tro, berättar uti sina chref om ttalieno, att en salan resande skulle, uti sin hånryckning öfver ställets skönhet, halva utropat till en af munkarne: ellär är ett riktigt paradis!o hvartill munken, med en djup suck, svarat: ÅVisitantibus.y Ett sådant der Calmaldolenser-klostret är för närvarande den kongl. Svenska Rådkammaren. För icke så längesedan fanns der både utsigt och insigt(?), och de, som der en gång inkommit, trifdes skällsen bra, ja, man har exempel på att någon der forlesvat hela trettio åren, utau att med någon djup suck, såsom munken i Neapel, svara: aQVisltantibus. v Men nu hafva tiderna förändrat sig; insigterna halva försvunnit, och ifrån de höga fönstren har man ingen annan utsigt, än till den store Gustaf Adolfs bildstod till häst, som med en mörk uppsyn synes styra kosan rakt dit — hvem vet i hvilken afsiet? Om någon åskådare nedifrån yttrade den meningen, att det deruppe mätte vara rätt behagligt, så skulle han sannolikt få af folket på stället till svar: 4 Visitantibus.v ——— ————— — 14