Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 januari 1845, sida 3

kastat ankar, men jag kan icke be begifva n mig om bord dera utan alt väcka uppseende, äfven vänta våra änner mig här för en rådplägning. Winkerton, som menade, i honom ginge en mindre vigtig person förlorad, än i öfversten, ledaren af det hhåla, erböd sig att sjelf gå om bord på det franska skeppet, och Sir Hannibals invänning, att en officer af hans regimente likaledes torde misstänkas af Engelsmännen, vederlade han meg det anbudet, att klädd som pos ro ditut i en båt. I . SPIONERI. Öfversten gaf slutligen efter för hans välmenta enträgenbet, och under det han aslägsnade sig, för alt skrifva ett bref till Markis Courvilte, och Winkerton otålig med stora sieg gick upp och ned i salongen. så infann sig äfven Mandinga med sin sköna brorsdotter på Kronan, i den alsigten alt passa på något tillfälle att lura sig tili de amerikanske förbundnes förtroende, men då alla rum voro upptagna, så hotade hans plan redan i sin början alt stranda. Begge begåäsvo sig docki den för alla gäster gemensa unma salong gen, der kaptenen knappt hört talas om deras förlägenhet, förr än han erbjöd damen sitt rum, Som, såsom han uttryckte sig, visserligeni cke var henne värdigt, men döck alltid bättre än intet. Athenais vägrade i början att antaga den srämmande, unge efficerens anbud, men Mandinga trädde teniligen brutalt emelian och ropade: — För tusan! hvillke: krus! Herren är artig mot en dam, det är hans plict... han tilibjuder dig sitt rum, du har icke någ ot önnäl ... tacka honom dersor, och saken är aft gjord. — Ni tillåter mig väl dock, föll Winkerton in, något förstämd öfver den gamles häftiga sätt att vara, alt jag någon gång får presentera mig i för detta min, numera er boning, för att hemhära er min hyllning och odla er herr Onkels bekantskap? — Nej, min herre! svarade Mandinga skakande på