kunna verka så mycket för säderneslandet, och du förnöter din tid med kärleksintriger. Denna förebråelse kunde öfversten icke fördraga, och gripen af Winkertons patriotiska ifver, tog han af honom ett heligt löfte om obrottslig tystnad, hvarpå han förde honom in i ett lilet sidokabinett och sade: kunde du tro, Winkerton, att jag med likgiltighet kunde åse vårt fädernesland förtryckas af dem, hvars fördel det vore att försvara detsamma? För lång tid sedan har jag förenat mig med några vänner och landsmän: Adams, Jeffersson, Franklin, Washington, alla okända unga män liksom jag, och hittills utan all annan förljenst, än kärleken till fäderneslandet. Det tyranniska förtryck, som utöfvas af parlamentethvilket icke mer behandlar oss såsom en del af staten, utan som underkufvade slafvar, har bevisat oss, att tid är att handla för fäderneslandet, och det, hvarom du talar, hafva vi redan till en det utfört. Mina vänner ha i alla provinser uppeldat sinnena för det rälta, i Boston var det min affär; min egen, äfvensom min moders förmögenhet har jag uppoffrat sör den goda saken, och jag skall, om så fordras, hembära den mitt lif och mina dyraste känslor. — Och när kommer ögonblicket då vi få ha ndia! utropade Winkerton lifvad af cothusiasm, när skola vi slå våra lörtryckare til marken? Jag är Amerikanare till lif och själ, jag härstammar, tror jag från Na!chez eler Åiohikanerna och anser alla medel för goda, för att örjaga srämlingarne från en jord, som är vår egendom. — Frankrike understöder oss i hemlighet, och otålig att kämpa i våra leder, väntar en ridderlig ungdom endast på signalen, för att ila på våra skepp. Sieliva konungen, den dygdigaste af menniskor deltager i vart öde. Jag väntar just nu Markis de Courville, som, under förevänning att hälsa på en Conan i Boston, kommer hit, för alt underhandia med oss... ett sransyskt skepp har I