Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 januari 1845, sida 1

men så pass men så pass skarpsinnig anser jag er var anser jag er vara, all ni kan gissa. ... — Ål ni icke älskar mig? — Pi har sagt det. h, det gör ingenting, det kan väl komma sig — — Tro ni hvad ni vill, Sir Lionel. Jag ansåg min skyldighet vara all mot er såsom en man al ära och mot mina anförvandter bevisa uppriktighet, på det att ni icke shulle beskylla mig for koketteri, mnen isynnerhet. på det att icke en sStalsmar in petto skulle på mig förslösa den dyrbara tid han kan använda på vigligare ling. GREFVE BE RONCEVAL. Med en djup nigning hoppade Miss Mary ur rummet och lemnade der sin snopne friare, som icke fick lång tid att grubbla öfver sin vackra cousins förklaring, ty just i samma momang stack den gålaktige ftåmlinge n hufvudet in genom dörren, Det var em man af hög gestalt och elivegul hy, med små, plirande ögon, hans physionomi utvisade mer list och förslagenhet, än energi och beslutsamhet. Under det Sir Lionel skickade en betjent tili Guvernören, för att hos honom anmäla grefvens ankomst, sökte denne att af sekteren utforska i hvad afsigt han egentligen vore efterskickad. i — Eftersom ni är enträgen att få veta det, min herre, sade slutligen sir Lionel med en viglig min, så kan jag endast på officiell väg gifva er tilikänna. det hans herrlighet önskar att tala vid er, det öfriga skall hi senare få erfara, och vilt jag blott härtill tillägga, alt en stor slalsmans handsekter icke har den vanan att hagt och inför hefa verlden aflägga räkenskap för hemliga uppdrag, som mån anförtrotthonom. Guvernörens inträde afbröt detta samtal, och på en vink af honom aflägsnade sig. Sir Lionel, högst belåten med sig sjelf och öfvertygad att nu ha ädagalagt den mest ly sande diplomatiska takt och försigtighet.