Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 januari 1845, sida 2

fyllt sina förbindelser? Ej behörigen inlöst sina sedlar? Gjort bankrutt, som så många af deras likar I främmande länder? Eller hafva de ofvertrådt de dem gifna privilegier och lagföreskrifter? — För ingen del. Nå, hvarför är man dem då nu så gramse? Hufvudsakligen af samma skäl, som gåldenaren är borgenären gramse, då ban skall betala honom hvad han förut lant; ty, som det heter: aman lånar en vän, men hräfver en ovän. Da man hoppades att, genom privatbankerna, få lana lätt och mycket penningar, då aynnade man dem på allt sått: men sedan de, i detta hänseende, verkligen varit allisar esterlatna, Wilhet är det enda man egentligen khan lägga dem till last, så hlagar man derclver att de, denom den lätta tilleangen på penningar, inledt i vadliga spekulationer, bvilka tuinera spebulanterna, da de shola aterbetala lanen. Man klagar således öfver, att man sjelf missbrukat bankernas peninz eillsang, liksom man klagar ofver den gode, da man missbrukat dess godhet och endast burde anklaga sig sjelf. Sedermera är man missnöjd deröfver, att man ej får dela förtjensten: men hade det då vorit bättre, att de ej burit sig? Dock, Li vilja serna medae, alt de ochra något på allmänheten, isynnerhet genom de små sedlarnes ulgifvande; men bör man då for missbrukets shuld upphälva sjelfva bruket? Bör man forkasta en sak, för det den kan missbrukas? Då skulle man snart nodgas förkasta allt: mat och dryck, upplysning, religiositet, med ett ord allt och alerga till intet, som ej kan missbrukas ; men heller ej brukas, alldeles så som våra nykterbetsifrare vilja; och att förkasta privatbanker för det de kunna missbrukas, detär sounertigen ett financielt nykterhetsfantasteri. Ty det är var fulla ofvertygelse, att ett förnuftigt privalbankssystem kan vara hogst välgörande för landet, såsom elt samlingsrum för mindre hapitaler, sor att goras fruktbärande genom tusen kanaler ; såsom en pulsader for landets rorelsekapital, sa mycket bättre som den är helt naiurligt uppkommen al sie sjelf, ur sjelfva samhåällsformögenbetens organisation, och ej konslgjord, sasom så många andra al statens bjelpkällor, utan mera är alt anse såsom en sluauciell municipal-inrättning, hvarken betungamie eller besvarande staten ; och likasom alla menniskonaturens anlag, böjelser, begär och passioner, rått ledda, äro af det bästa inslytande på bela individen, så hunna åhlven en slatskropps naturliga böjelser, rå t ledda, blifva af en otrolig fördel sor hela samhället, då de deremot missledda kunna blifva dess kräfta. Saledes forkastom ej privatbankerne, lika litet som någon annan af statens utvechlingsgrader; men ledom dem blott genom bloka soreshrilter att blilva sannt aänyttiea för sig sjeltva och alla andra. 6ynnen genom dem isynnerhel de mindre kapitalisterna, hvilha, isolerade, ingenting kunna uträtta, men sorenade blifva betydande; förbjuden den alltför vidsträckta sedelemissionen ; varen, från början, strängare i lanerörelsen. och vi tro, att alia åter skola blifva nojda med dem. Latom oss ej vara oråtivisa bvarken mot siker eller personer, utan medasifva uvar och en den förtjenst han verkligen eger, utan att dock anse nägot for ett osvikliet arkanum. bDervid tro vi, att hvar och en enshildt och alla i gemen må bäst. Att bär utveckla ett fullständig! privatbanhssystem är hvarken tid eller rum: men vi tro, att det, bygdt på avförda principer, skulle bli sannt välgörande och att vi för resten numera böra bafva lärt nog af andras och egen erfarenhet, för att kunna akta oss för alltför stora misstag — — — —— — —————— Ai AA2