sla Lifgrenadierregimentet och Nerikes egimense medverkat till losliga och fredliga sammant:äden i Östergothland, för att bringa tepresenlationsrelormen i gang. Den ena dagen tillater kegeringen sina hegsta organer inom administrationen, deposilärerna af hennes innersta tankar: Presidenter, Landshofdingar , Ministrar vid utrikes hof, att bade ala och verka emot åsigter, hon latit paskina sasom sina. Den andra dagen sorbjuder bon underordnade funktionärer, hvilka ej kunna forutsattas uttrycka nagon annan mening, än sin egen, att, forenad med andras, bereda den så mycken vist och ofsentlighet, de sorma. Den ena dagen, veckan, manaden före riksmotet finner Regeringen ingenting olofligt eller förskräckande uti att Tidningarnes spalter äro fyllda med opinionsyttringar från alla landsändar for en representationstesorm; den andra skygsar bon tillbaka vid tankan på en ny opinionsyttring i samma ändamal från Linköping. Men oden väpnade styrhano, se der ha vi ägget! Ty det år om denna, Herr krigsministern forklarat, eatt Hans Maj:t anser, att det icke onstår den väpnade makten att upphäsva sis till ledare af dagens politiska tvister, i hvilken rigtning det vara ma. 5 uSjelfva tanken är rigtig och ädel: den är också konungens egen: men Herr Ministerns tillampning deraf på förevarande fall är så uppat väggarne besangd, att förlogandet snarare synes hafva utgadt från barnkammaren, än från en Radkammare. Det är kanske Svenska Miner vas blodiga sarhasm om gatta man och en horpralo, som vid ribavistiga tillfällen under voteringarne skola komma honungens Ministrar till undsättning — det är kanske detta, som spokat för Herr kriesministerns inhillning och han rakat sammanblanda med dem nyss ansorda, i och for sig sjelf ganska vachra satsen. Men 2 — säger två — stackars officerare vid en fredlig radplägning, sannolikt der till och med klädde i civila kläder, och kanske endast beväpnade med knolpakar, sor all vårja sig mot knilven, i händelse nagon rånare skulte sluppit lös och rusade mot dem under vågen till sammankomsten: att i afseende på dessa blifva uppskrämd och tala om dabevåpnade mahteno, det är nagol så erbarmligen lojliat, ad konseljen bör tacka sin llimmelske fader om den lyckligen slipper undan dramaturgen Hr Blanches komiska penna. Herr Generalen sjelf, spetsen foro två man, med ädrasna sablar, blottade värjor, påskrufvade bajonetter, eller laddade pevär, ur aväpnad makt; men huvdrade obeväpnade officerare vid en fredlig sammankomst, för att öfverlägga, äro icke oväpnad makt. Detta är A. B. C. D. för skolgossar, och sällsamt nog, att man derom skall behölva undervisa Herrar ledamöter af Konungens Regering. Un annan sak vore, om, under vapen, i krig, på ett läger, vid bessälsmoten, eller dylikt, det gällde att astadkomma opinionsytiringar: da vore mellankomst af åväpnade mahtsena att tala om, att oroa sig öfver, att sorbjuda ). Men i fredstid, sedan vapenöfningarne äro slutade, är den svenske krigaren medborgare, liksom vi andre; och den ofrälse officern lika berätkizad att vid lofliga sammankomster andrapa, byad som ligger honom på lijertat, som den adlige officeren att framställa sina tankar på Riddarhuset. Hvem Herr Krigsministern gjort en sjenst med ifragavarande forlogande, lemnar jag derhän; men icke är det hvarken Konungen, eller siv och sina holleger. Ty att missbesatenhet i avledning deraf skall sprida sig bland våära svenska krigare, är otvifvelaktigt, — ja att det till och med i Norrize skall gora vidrigt intryck, är så mycket sannolikare, som fördelarne af brödrafolkels representationssätt hvila på det fullkomliga oberoendet af Norska embetsmännen, militäre så väl som civile, utom sjensten. a ) Anställande och hållande af sammankomster krigseller sj.folk emellan, utan Befilkafvande officerens tillutelse. är redan förbudet 5:te kap. 10:de 8 Krigsartiklarne, Red:s anm. — — ——