re, under kuwanitetens larf eller frackt visande sin hemska gestalt, blifvit fullständigt qväst om ej qväfd. Ingen kan mer än vi hylla sriheten i sin helhet, hvari då naturligtvis samvetisfriheten jemväl är inbegripen. Må således katholiken gerna vara katholik; han kan i sin tro vara lika bra menniska och medborgare, söm protestanten; men i proselytmakeriet ligger just samvetstväng och derför assky vi det, som andelig pest, under hvad gestalt det också må visa lig; och äfven i politiskt hänseende är det farsigt, der statsreligionen är protestantisk, emedan derigenom en stat bildas i staten, hvilket i tidernas längd medför splittring och undergång. Och att det intet är skämt med katholicismens mnachinationer, det bevisar företeelserna i bela den biklade verlden, och Förf. anför äfven ett per bekanta tyska arbeten i detta afseende. Hvad han såcer öfver dessa machinationer är förträlslist och vi underskrifva det i allo, samt kunha ej första, hvarför de stora tidningarne, som eljest refererat och reproducerat så mycket ur detta bref, alldeles intet vidrör denna punkt, sikasom hela saken, alltsedan Pastor Sludachis krotsiga förklaring till Öfverståtbållarembetet på Stoekholms Consistorii besvär, och det oaktadt atskilliga påstotningar från andra häll, särdeles frin Vianterbladet och oss, som till och med fratolaet opestridliga facta i den Nilssonska omselsesaken, som ställer Herr Pastor Studach, minst sagdt, i ett ganska tvelydigt ljus. Ocksi Consistorium har sedermera ej alhörts, utan tycks hafva sväljt Herr Studachs piller med god smak. IIvad är det som på detta: sätt paralyserar auktoriteterna och pressen. bet mätte väl ej.-vara sjelfva påfven eller nagon annan potentats eller potentatskas hand? Vi förstå det ej; men önska, med alla redligt sinnade protestanter, alt snart se ett ljus i delta mörker, på det ej mörksens anda, under detsamma, måtte gripa ännu vidare omkring sig. Genom en förtjenstfull motion i prestståndet bar frågan äfven blifvit väckt hos ständerna, ooh vi boppas, att de ej släppa den så lätt, i trots af våra katholska biskopar. For mycket är det väl heller inte begärdt, att tolererade bekännelser, åtminstone med afseende på kyrkpolisen, rätta sig efter våra lagar! — Och detta vare, för denna gång, nog sagdt om katbolikernas proselytmakeri. ätt vi ej låta saken falla förr än den blir fullständigt utredd, det lofva vi än en gång — Men äfven andra missbruk af betänklig art tyckas de högre myndigheterna ej bry sig om, såsom polismakens ingripande i privatlilvet, hvarpå Brefskrifaren, såsom exempel, anför beslaget på jernråmaren Sandegrens handelsböcker och uppellandet af skråddaren Pira för en viss diplosus ordensdrågt, hvilken t. o. m. redan var aomnad. Får sådant oskick passera onäpst, så an tåltau ej säker i sitt eget hus, man må la ån så redligt och samvetsgrannt. — Äpt Sisslas Lagman Cassels tal i Frimuraresen olver CARL JOHAN, och asannt är, alt man verlisen kan få läsa en mera svassande och öfririlven pancgyrik, som ändå säger så litet sserjemte dels i dessa losord af sekreteraren f(t stånd, som stod i rak strid med den seeda regimen, dels i yttranden sådane som ssa om en konung, som setat på thronen i fi att ban ej kände den nations sprak, sen han skulle styra, från hvars folklif han erigenom stod aflagsnad och hvars innersta WM PA MM -— FA FA VE — Hvad är klockan? frågada 3—