-—Lp—ky-pMäeee A 4WA—p — AA——E—ä— —— Han gick rakt på honom och yttrade med mycken häftighet i tal och åtbördor: — Min herre, tro mig, del är icke mer tid till alt med än ett namn öha forlekningen på era ima-tresser. l Melbourg stammade några obestämda hotelser. — IIvartill skall del tjena? ropade Fredrik, ni ser väl, då ni ännu är vid lif, all har icke finns några vapen. Några dagar förflöto sålunda; en dyster sorgsenhet bemägtigade sig Fredrik, och flera ganger horde man honom halthögt upprepa för sig sjelf: — Acel kärleken till en qvinna, ja, kärleken till en qvinna, hvad det ändå är for en Jemmerlig galenskap! Fredrik hade suttit 20 dagar i Foreice. Krossad af smärtan, skref han till Danton ett bref, hvari han bedyrade sin oskuld. Marie hade alldeles dragit sig Uilvaka från honom, och han foredrog hennes fråänvaro framfor svartsjukans dval. Sedan sade han sor sig sjets: ute och fri skall jag vaka bättre öfver henne, hon skall se mig äter itarans dag, Men just som han hade sjutat sitt bref, fick han höra ett ovanligt buller, som framtrangde ända till honom; han gick ned på fängelsegärden, som han fann uppfylld med nya fångar, hvilka de gamma emottogo sasom bröder, och i alla grupper borde han den samma oföränderliga frasen: — Longwy är taget, Preussarue marschera på Paris. . Den lifligaste glädje stod målad på alla ansigten, fångarne tryckte hvarandras händer, talade om besriesse: en röst ropade. alt man borde sjunga Te beum. (Forkäties.)