tionen, hafva till Magistraten inkommit med ansökningar om entledigande från sina i bem. direktion innehafvande befattningar. Det genom sina historiska miunen märkvärdiga adeliga godset Gräfsnåäs bar i dessa dagar blifvit försåldt till en Skansk kapitalist för en samma af 250.000 Rdr Ras. I ett föregående N:r af denna tidning omnämnde vi, att Dem. Fenny Lind skulle debutera å kongl. theatern i Berlin den 4ö:de dennes. Att hon äfven der skulle skörda bifall, derom kunde icke vara mer än en tanka; men att hon redan vid sitt första uppträdande inför en så granntyckt publik, som den i )erlin, skulle göra furore, det var något, som den älskvärda sångarinnans mest enthusiasliske beundrare väl knappast skulle kunna hafva vågat boppas. Detta har emedlertid inträffat : omdömena öfver hennes sällsynt klangfulla stämma och inspirerade föredrag äro i Berlinertidningarne lika gynnande, lika sulla af beundran som de, hvilka man läst i blad, som utkomma i hennes eget sädernesland. Men ej nog dermed. En publik, den må ega en så hög esthetisk bildning som helst, kan låta sig bänföra af ögonblickets känsla; recensenterne äfvenså ; men detta kan icke blifva fallet med en mängd konstnärer, sådana som de, hvilka utgöra det kungliga lloskapellet i Berlin: de döma icke blot efter känslan , utan efter konstens strängaste fordringar, och deras odelade, ovilkorligt framkallade bifall kan således anses som den högsta utmärkelse, hvilken en såängare eller sängarinna kan hoppas skörda för sina prestationer. Denna sällsynta ulmärkelse har blifvit Dem Jenny Lind till del. bå hon den 42:te dennes vid repetitionen till Norma hade sjungit första arian i denna opera, bortlade hela den talrika orchesterpersonalen sina instrumenter och applauderade henne. Detta är en konstens triumf, som fallit på blott några få dodliges lott, på Mozarts, Catalanis och Malibran Garcias. — Se här för öfrigt hvad 4ÅIlgemeine Preussische zeitunga för den 47 December har att förkunna om vår vidtsrejdade landsmaninnas första uppträdande å den Berlinska skadebanan: Länge hade Berlins publik vetat, att en stjerna a första rangen visat sig. på sångens himmel, och denna stjerna var Jenny Lund. Tillika hörde man glunkas om, att hon allaredan var blifven en acquisition för vår hof-ovpera-theater. eller atminstone skulle blifva det. Publikens väntan var vaturligtvis i hög grad spånd, då det på affischen stod att läsa, det Mamsell Jenny Lind skulle uppträda för första gängen och det såsom Norma, Söndagen den 15 Dec.; och man befann sig i en så mycket starkare spänning som man hörde, att sängarinnan vid de dagen förut hallva repetitionerna hade till den grad gjort furore, att musikanterna i det kongliga kapellet lagt ned sina instrumenter för att applädera henne. Slutligen kom ögonblicket, då hon uppträdde på scenen. Allt var der försänkt i en djup tystnad. Men knappast hade man hört hennes första toner, förr än ett gladt hviskande svälfvade genom salongen, ech efter afsjungandet af Casta dira, utbröt bitallet i en fullkomlig storm, hvars like vi icke hört på många är och som är så mycket mera netydel-efull. som den år utgangen från en publik, som icke så lätt later hänföra sig. Alla de närvarandes deltagande tilltog med hvar minut i den grad, att konstnärinnan fyra serskilta gånver blef framropad. Mamsell Lind är en konstnäåsinna af första rangen; hennes like har icke Tyskland, ja för närvarande kanhända icke hela Europa, att framvi-a. Begafvrad med en sällsynt fyllig röst, som åertill är utmärkt välljudande, besitter hon tillika den gäfvan att lätt utföra nvad den måst nyckfulle tonsättare aumodat henne om. Hon besitter dessutom ett uttryck, en själfulihet, som han röra den kallaste. hänfera den känslige. Hennes spel star lika så högt som hennes sång. Bege genomtränga och uppbära hvarandra, och hennes första pre-tationer buro prägeln af en artigtisk harmoni. Mamsell Lind är icke ett söderns harn; hon är kommen hit från den kalla norden. Hennes värde förhöjes genom den typ af nationalitet. som ligger utbredd öfver hela hennes väsende. Sin första danina I hära artietick maning erhöl han