Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 december 1844, sida 1

milj, sade tribunen i det han vinkade åt en at den inträngda skaran att träda fram. Denne lydde, emottog sina sörhållnsngsorder. valde bland sina kamrater de starkaste och bildade af dem en pluton, som marscherade fram i midten af rummet. Paul fattade sin systers hand och ställde sig midt ibland dessa sina uva väktare. Marie hade dittills varit likgiltig för allt hvad som passerat, men när hon nu säg sig omgifven af alla dessa främmande kartar, räckte hon den handen, som hon ännu hade tedig, åt Fredrik. Fredrik skyndade genast till sidan af sin älskarinna. : — Hvad gör du? ropade Danton. a — Hör jag icke också till familjen? svarade Frerik. — Sansculotterna tågade af med sina fångar midtigenom en massa, ett ögonblick förut törstande efter hämnd, men nu åter lugnad genom det välde en enda man utöfvade på henne. Tvenne afdelningar Förbundne, som hvardera medförde flera tängar, stannade på samma gång vid porten till fängelset FOFCC. Paulkastade ögonen på de nya olyckskamraterna, maschinmäsigt sökande bland dem ett kändt ansigte, en vän kanhända; i det samma uttalades hans namn med hög röst af en bland fångarne. — Louis de Melpourg! utropade han, i det ban med handen hälsade vänligt på den person, som tilltalat honom. Fängelsets port öppnades likt gapet på ett rosgirigt odjur. De förbundne drogo in med sina sångar, och straxt stängdes porten efter dem med ett otäckt gnisslande. Man bar fram fånglistan, Paul uppgaf först sin systers namn, sedan Melbourgs, derpå sitt och sist 1 Fredriks. Detta sätt att diktera, hvarigenom Maries namn