Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 december 1844, sida 1

Fredrik tryckte Maries iskalla hand mot sina läppar, och med oafvänd biick sade han långsamt till Paul i det han räckte honom ett hopviket papper. — Se der ett pass ... res... och glöm icke, min herre, all vi begge stanna i Paris för att svara för er. — Jag skall hämna min far. sade Paul. — Dåre! ropade Fredrik med hetta, äfven på .gatan uppger man hämderop, det finnes blod på er värja; hvem svarar er för ält ni icke gjort någon son saderl..s ... glöm för all man må glömma. — Och hvem skall vaka ofver min syster? — Jag far icke till Coblenz, svarade Fredrik stolt. Paul gjorde icke vidare någon invänning; men i det han vände sig om, kunde han icke hålla tillbaka ett skrik af förskräckelse, i dörren visade sig en ny fiende och tillbonunade utgången; vid en enda blick från honom stodo de begge unga männen såsom fastnaglade på sina platsar. a — Danton! utropade begge på en gång. — IIIHarje man som skall hafva underlättat en siendes sliyki skall dömas till döden, sade Danton med en skarp blick på Fredrik. Tribunen ryckte derpå passet ur händerna på den häpne Paul och slet det i bitar. — Ni kommer från Coblenz, sade han till honom, men ni skall icke återvända dit tillbaka igen. Usamma ögonblick inrusade i hotellel en folksvärm, som, lik en från sina dämmen befriad strom, krossade allt på sin framfart. ben dystra sången: Ca ira! ljöd som en sjålaringning: hundrade Förbundne, alla bärande den roda jakobinermössan, inträngde i salongen under skriket: ned med Arislokraterna! Danton utsträckte armen, och strömmen bröt sig emol denna väldiga damm. — Här äro arresteringsorder mol heia denna sa