Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 december 1844, sida 1

DANT Oo N. (EFTER GEOnGE Janet) — Paul, hvarifrån komma dessa blodfläckar på dina kläder? ... IIvarsör kommer du ensam tillbaka? I djupet af denna fråga låg en annan förskräcklig fråga, som hon icke vågade uttala. Paul svarade icke, utan med hufvudet framsträckt såsom för all lyssna, skakade han handen och bemäktigade sig plötsligt en möbel, hvarmed han beredce sig all tillbomiima dorren; men ban hade icke tagil ett steg, förrän Fredrik stod framför honom. — Ah, du sträcker dina förföljelser ända hit, skrek Paul i det han svängde sin värja, men jag skall försvara mig ända till döden. — Är det då icke nog med elt offer i familjen, sade Fredrik i det han afvände värjspatsen med kolfven af sin pistol: denna kamp har redan kostal nog blod. — En offer, ett offer! upprepade Marie, som stirpande med hemska blickar, tycktes följa en oredig IdCC. Paul släppte sin värja, och närmande sig sin syster, sade han tll henne med en dyster stämma: — Vi äro saderläsa, Marie .., Jag har sett honow falla bland de första. — Och jag ankom fill stridsplatsen efter hans död, a kl långt efteråt, utropade Fredrik, darrande vid om tanken all se saderus blodiga lik ställa sig emellan Marie och honom, såsom ett oofvervinnerligt hinder, Men Marie hade ingenting hört, krossad af smärin. vacklade hon och dignade ned på en länstol, tU: biek, qväld af sina tårar, som icke kunde rinna ulan återföllo på hennes svidande hierta. ) Se N:o 12. (f(t. 12—