1 I vettets dräpande våpeÖHBiU. och kammarjunkarne alla sen. Med gyllne byxor kring smala ben, Hur modigt trotsa de skämtets gyckel! De vilja dö för sin granna nyckel! Och för sitt dyrbara adelskap: Allt hvad de råddat ur björnars gap. Hur sållt det land, som har öfvermagar I vett och kunskap, att stifta lagar! Hur sällt det land, der femhundra mån En million kunna trotsa än. Och dra i härnad emot reformer I sina brokiga uniformer! Hvar finns på jorden så många ljus, Som på vart drapliga riddarhus. Med sina Stolpar och sina Stjernor Och sma Bäfvar och kloka hjärvor? Ack hur upplyftande att dem se, Med hattar på sig! (Det skall väl vara, Att dölja bristen på hufvun bara, Och är en gammal, högloflig sed, Som uti håll-tugor brukas med.) Der ser man gräddan utaf nationen, Der ser man folk af den goda tonen, Som stampa, liksom de hofvar fatt. När ordet rjemniirhet nämnes blott. Det ordet kan ej en ådling höra, Och dervid växer rått manget Öra, Sä att det skjuter ur hatten ut, Langt innan talet har natt sitt slut...De adle tycka, att Rätt och Sanning Är en besynnerlig -ammanblandningDe vilja vakpraket andradt ha Till Gud och Adeln. som låter bra Och skulle folkets förtröstan straffa — — Men hvad har Gud att med Adeln skaffa? HAN är den endaste adelsman Och vill ej veta af någon ann. Men se dem blott, hur med stolta sinnen De krama sig öfver sina minnen Samt tro sig jemngoda med Baner Och Oxenstjerna och mauga fler. Likt dem de hafva ju landet räddat, Ty djupt i grafven de hafva bäddat Det der viIepresentation-lrskeR, Som var ät helvete, blankt? — och jag Och alla ofrälsta tacka eder, 5 tappre män, utaf ärftlig heder. Som räddat oss från så mänga qval: Fran bondregering, från fria var Hell eder, hjeltar! som tämt vär yra! J kuunen skrifva atf fyrtifyras Med mörksons ufvar uti förbunds J räddat staten; att gå i grund. Det är sör vackert! men vägor. hvålfva Ännu — och tänken uppå er sjelfva! Ja, gören det, tappre riddersmän. Ty annars går det för djefvulen. Det är ej radligt så der att stängas Och ha en vilja emot så mångas, ypy folket led-nat att spela narr Och har lärt konsten att bota starr. Men Gud bevare vår höga adel, Att blifva kastad utur sm sadel! Då sprucko många af hjeltarne, Som äro uppfödda blott vid thOch alla fröknar då skulle gråta Och aldrig nägonsin det förlåta. Men, allvarsamthvad han i väl gjort, Som är att skryta utaf så stort? Att skjuta kungar år ganska modigt, Och ge dem gift är väl icke blodigt, Men ddelt är det ej eller just, Fast adeln gjort det med hjer De ryska rubler väl åro vackra Och bra att hafva, men till att schackra tans lust. Icera ; sigmo Ock sälja ära och fosterland, fyra Det stöter liksom på skoj ett grand, nedDock var det länge bland Adelns vanor, . Och blysts jag skulle för slika anor, istisk Om slumpen varit en sådan skälm ossad och ökt mitt ärliga namn med hjelm. a2 som Är det väl stort till att slåss mot ljuset ? at till Att prata strunt uppå riddarhuset? äsduk Till likt och olikt att säga nej, anserom man begriper det eller ej — — ssellaMen det är dannt! J han frälsat landet, Och i ert Öga jag blott sett grandet. händt, Förskonen mig fraån er vredes pil! dd att Jag läst historien som Troil, as bör. ka säOch letat skuggor bland idel dagrar, Bland sköldar. Mitt brott var verkligen oförskämdt, hjelmar och vunna lagtar. 444 afled 6te ID lefnad ta så At! den mal Gö Col till mä me stä stö ( F kal Lin val det Vä ocl en d myctt var z å ; Å(Till och derför påstär jag nu bestämdt: j (Gu Att huset, nemligen riddarhuset, UltKan tiotsa allting, ja, sjelfva ljuset I, m. de tids— sådana sr PE EE