Citteratur. Carolina, Poetisk Kalender af Wilhelm v. Braun. Diktaren har, genom utgilvandet af denna kalender uppfyllt ett löfte, hvilket det läsande publikum säkert ej skulle utan missnöje hafva sett brutet. Carolina framträder enligt författarens egen försäkran eför alt försona hvad lilla Calle bröto; men dä det utan tvifvel skalllyckas den näpna tärnan att i många fall vinna vänner och beundrare; så veta vi deremot alldeles icke huru det skall gå med hennes försonarekall, ty hon är omisskänneligen Calles syster och en flickunge stundom i nog grad ovardsam om de den nakna naturen skylande draperierna. Vi skulte gerna vilja tro författaren på hans ord, att aqvinnornas rodnad ej mera ger honom nå. got nojes men alltför ofta sqvallrar lilla Carolina om motsatsen, och det är uppenbart författarens egen skull om han ej blir trodd, då han i en flickas öra hviskat om tankar och tycken dem han ej vill att hela verlden skall känna till. Men för alt tala allvarsamt, så förstå vi platt inte, bvarfore Hr V. B. skall bry sig om de der beskedlighets-löftena, då det uppenbarligen aldrig skall lyckas honom, att med framgång producera i den Botigerska genren. Von Brauns sångmo blef af diktens Gud ej skapad att qvida com fyra bräder och om en atre alnar djupt i iorden nedmyllad gladjev och dylikt. Hon ar ingen pietislisk qvinna, som vid alia tillsallen har en krossad tar hängande vid ögonlocket, icke en sådan som man ser med en hängfärdig min vandra ut till fattighuskyrkan med psalmbok och hvit näsduk buren frampå magen. Hon är en yst. lanserska med helt gudomliga och egendomlig: sjelfsväldiga saconerSlundom är hon härdhändt, som en konstberiderska och ingalunda rädd att med ridpiskan grundligan tukta hvad tuktas bör. Bland de dikter i denna kalender, hvilka såkert i närvarande tidpunkt skola läsas med mycket nöje få vi nämna: (vära härförareo, aTill saderneslandets råddarep, Nyhetsmakarend, (Guvernantens klagans och (Gradpasserareno, m. fl. Några af dessa åro särdeles väl lyckade tidskontlerfejer och kunna rekommenderas tili sådana törfattare, hvilka skrifva skildringar ur vår tid. Utrymmet nekar oss, att ur Carolina lemna flera ån eu enda utdrag och vi välja dertill: Till faderneslandets räddare. flvad förmultnadt är skall ramla. Tegner. J noble herrar och riddersmån, Som räddat Sverge nu omiven! Hvem skulle eder väl kunna klandra? Pet ena storverket på det andra J staplen, liksom tita er, opp: De anga löjtnamer, ramteliga, Med Selfuppoffring sig ädelt viga, Väl ej at lerig, som är ett fördert. — 2 mm Pe AA rd