Article Image
den infernaliska planen. Det är således tre Stånds beslut, att den Svenska qvinnan, af alla stånd och vilkor, skall ärfva lika med den Svenska mannen, och det återstår nu blott Regeringens sanction, till beslutet, så är åtminstone denna, icke blott för familj-lifvet, men till sina följder äfven för samhället vigtisa fråga afgjord, och ur det rättstillstånd, som dermed börjar, kan mycket annat ädelt och godt sedan härflyta. Man söker vål på sålt jag redan omtalat, att göra gällande den åsigt, att konungen icke skulle våga sanctianera elt Rikets Ständers beslut, som Adeln ej biträdt och som rörer dess interessen; men lajlieheten eller rättaro uselhelten af denna nvänning inses biti, då man betänker att beslutet lika mycket aynnar alla adelns döttrar och måsar. som det inskränker sönernas hittills ynalurliat utvidgade arssrätt. Del är sledes icke endast en af de tre Ständens beslut påkallad handling, utan en verklig pligt emot de eljest förfördelade barnen, att Kouungen sanctionerar beslutet, och sker det icke, så skulle man me skäl kunna forebrå regeringen, alt endast hyckla känslor för allmän menniskorått, samtatt i djupet af sin själ vara tillgilven det aristokratiska och äsamhällsvidriga element, som senom vär olycksaliga Ständsrepresentation bildat sig till en stat i staten. Da skulle den ock blotta, att den icke ägde hvarken sympathier eller aktning för Svenska folket. Diskussionerna såäväl olver sjelfva Betänkandet som inbjudningen voro i Adeln ganska intressanta, men ännu mera i Preste-Ständet, der isynnerhet Doktor Thomanders föredrag var mästerligt. Jag förmodar att det kommer att meddelas i hufvudstadens tidningar, men om det någonsin kan protokolleras Sysom det framställdes, derpå tvislar jag. konklaver angående ganko-Utskottets belänkande angående Bankens framtida förvaltning och Länerorelse hafva horjat. I Söndags hölls en, i eftermiddags hölls en, och troligen komma ännu några att hallas, då lag. och Bauko-Utskottens uttätande om Privat-Bankerna och Statsoch )ancoom hypothehs-inrättningar komma att i kiks-Ständen sörelagas. vid konklaven i Söndags förde ett Statsråd, Friherre Nordenfalk, ordet, och ett annat Hr Wern uppträdde sasom föredragande eller försvarare för den s. k. finansplaner v eller den af bagl. Allehanda meddelade Promemorian. bet visade sig således, all deuna plan verkligen utgatt från ministeren, och detta, åfvensom de svaga argumenter som Ur Wern hade vid debatten, vittnar icke mycket om våra ministrars sinanciella grundlighet. Då man således med temlig visshet kan anlaga, att det af dem hyllade system icke kan komma att blifva Kiksens Ständers beslut, så måste man illa nog befara, att icke heller dessa beslut kunna fi behörigt sammanbang: åtminsone vore det elt halft underverk, ty det finnes nu egentligen ieke bland Ständerna några ledande personer, med större sinanciolla kunskaper, och de som ega nägra sådana hafva icke inslytelse. Hvad som förefaller lustbart no är, alt Stats-Radet Wern, sisom stöd för den ministeriella planen, fästade stor vial vid Sir Robert Peels yttrande i engelska parlameniet, hvilket ock synes a propos meddeladt af Dagl. Allehanda, oaktadt just detta vif:ande, som dessutom alldeles icke kan anses såsom något måstorstycke samt afser sörhallandet i ett land, der mynvregulatorn är guld, snarare kan anses motsäga ån förorda den omnämnda promemorians satser. Man torde således till slut få erfara, alt äfven i penningeväsendet och kredirlagstistningen denna riksdag blir utan synnerliga resultater; ätminstone år hoppet derpå ganska svagt innom Riks-Standen sjelfva. Det berättas att Rezeringen tänker att afgilva propositioner om förändring i åtskilliga detaljer af nva kriminal-lagförslaget. Detta är oväntadt, efter det stora sammauträdet af det Kongl. hemliga rådet, som orstalades hafva föregått Lagförslagets aflemnande til Rikets Ständer. Det skall plifva af stort interesse att se, hvilka förändringar, som Statsradet och Högsta Domstolen kunnat tillstyrka, sedan de kommit på egen hand och blifvit befriade från samqvämet med LagKomittgen, inför Konungen. En sägen går emeltertid, att hela frågan lärer röra några temligen OJHAaljona detalier. a litte Kor ens der nal me raås arl frå Pri sin

21 december 1844, sida 3

Thumbnail