LÖGN PÅ LÖGN. En Skotte berättade en gång fö en Irländare, att en hans landsman, som vid Waterloo fält sig ena käften afhuggen genom ett sabelhugg, helt kallblodigt upptagit stycket, satt det på sill lörra ställe och törbundit sig med sin näsduk. Om några dagar var all igenvuxet, utan att det ringaste tecken syntes till något ärr. Härpa berättade Irländaren för Skotten om en af sina vänner, hvilken i samma batalj mistat näsan för ett satalt sabelhugg, som han icke kunnat parera. Han bugar sig ned, tager upp sinäÄnäsa, sätter den på silt förra ställe sigen och fortsätter modigt kampen. Hvad skedde? Åtta dagar derefter såg han sin näsa fullkomligt fastvuxen, blott med den. illa oregelbundenheten, att den satt bakvändt med näsborrarna uppåt, en följd af den hastiga eprraflonen. Men detta bekymrade honom föga, ty alldenstund han var en stark snusare, så kunde han nu sticka en stark dosis snus i näsan, utan att något deraf gick sörloradt. Blott en sak generade honom, sulländade Irländaren, och det var, att, hvar gång han ville snylta sig, så måste han ställa sig på nulvudet. En landtjunkare, som m berättade om de härjningar pesten anställt i Marscille, tillade: odet var en sa förfärlig sjukdom, att icke en gång en man af stånd var säker om sitt lit.n En herre komplimente terade en aktris för det sätt, hvarnå hon utfört bufvudrotien uti en af Voltaires tragedier. Man måstep, sade hon, ovara ung och sNOn. — HÅh, Madame, varade kavalieren naitt eni är ett bevis på motsatsen. En soldat skulle i kris stå på post vid en kanon, men han hade gåti ifrån sin post inpå en närbelägen krog Sedan man fålt reda på karlen och officeren frågade honom, ohvarför han lemnat sin posto, så svarade han: otlerr Kaplen, en tar icke bort kanonen, och komma flere, så är jag till ingen nytta.