—h— — ————— — ju en af tyrannens drängar. Detta hotell är märkt med ett rödt kors. — Markisen är en numera oskadlig gubbe, och. hans dotter är ännu bara barnet, som allestädes cke ser annat än offer, ingenstädes fiender. — Kärleken till en qvinna, sade Danton, tankspridd, kan då således existera i hjertat på samma gang som kärleken till fäderneslandet: den ena bör förqväfva den andra. Fredrik! ffolket skall, dagen efter sin seger, vara döft för medlidandets röst; om du önskar alt denna unga flickas, din älskades bön blir hörd, så var i natt icke döf, då stormklockan kallar. Snart! — Snart! upprepade den unge mannen. Danton aflägsnade sig långsamt. Fredrik ringde häftigt på hotellets ringklocka; en gammal betjent vexlade några ord med ex-kaptenen, släppte honom in och stängde derpå med brådska porten etter honom. Fredrik märkte genast, alt ryktet om hvad som passerade utanför infrängt i Markis de Carvilles hotell. Etikelten hade flytt; han fann icke någon betjent att anmäla sig, Mötte icke någon i de tomma sförmaken och kom på så säll ända till salongen, der en besynnerlig scen tilldrog sig. Markis de Carville hade i sordna dagar varit öfverste vid ett kavalicriregemente. Senare hade han fått afsmak för tjensten och då Sålt sin grad, för att köpa en hammarherresyssia, endast bibehållande såsom minne en liten memös värja, en uniformsrock och ett par epåletter, som aldrig varit utsatta för annan krutrök, än den som vankat på paraderna och revverna. År 1789 tadlade den gamle Markisen, såsom fullblodig aristokrat, det uppförande, som -iakttogs at ådelns deputerade ibland riksständerna, och förr än att förena sig med tredje ståndet, gick han heldre och tjurade i sitt hotell på gatan S:t IIOonor. Han emigrerade dock icke, emedan ålderdomen stillat hans häftiga blod och det föll sig svårt för honom att öfvergifva hemmet och