aslägsna tidepunkt låter sig lätt nog bestämmas, då så väl sattigsörsörjningsbidraget som fattigpersonalen mångdubblats mot hvad dessa storbeter nu äro; ja snart skall en icke bedjande, utan pockande och botande bettlar-armee stå med tiggarstafven lyftad öfver våra hufvuden och taga det, som, då saken bragts till denna yiterlighet, synes omöjligt att bevilja. Till förekommande af ett dylikt högst bedröfligt och olyckligt resultat af en illa beräknad silmildhet, våga vi för Vällofl. Magistraten och stadens resp. Innevånare föreslå den utväg, all allt framgent så småningom ärligen minska bidraget till stadens fattigförsörjning, och, till en början, nedsätta anslaget för nästa år 4843 till 26,500 Rdr hco, eller till 4000 .Rdr BCO mindre, än som för innevarande är varil beviljadt. Man kan väl då icke förebrå oss ati vilja gå allt för häftigt till väga med indragningen, enär förhöjningen förut tilltagit i längt större proportion, hvilket detta årets anslag, jemfördt med 1843 ärs, nogsamt utvisar. Vi hemstalla derjemte sluteligen, om icke Fattigförsörjnings-direktionen bör erhålla den föreskrift: att tramdeles bevilja gratis bjelp endast ät sådane fattige, som, i följd af barndom, sjukdom eller ålderdom, sakna sormåga att sig sjelsve genom arbete underhålla: att, så längf som möjligt är, bereda tillfälle till arbete åt arbetsföre fattige; men också, att icke åt någon arbetsför, som söker understöd, utgifva en enda skilling, utan att ban får förrätta deremot svarande arbete. Götheborg den 48 December 4844. SR NTNSNDOEIMPOIITSA. OEATITLLIPERRYLIADRDLNT ASTANA TÄT —