Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 december 1844, sida 1

VOLTAIRE OCH MADAME POMPADOLK. (EFTER JULES JANIN.) En ganska märkvärdig tidepunkt under Ludvig XV:s regering, men som historien icke tilldelat all den glans, den fortjenat, är den, då de två mäktigaste ministrarne Markisen af Argenson och Madame Pompadour begge på samma gång angrepos af en häftig ögoninflammation, efter hvilken Madame Pompadour blef blind på ena ögat, och Markisen af Argenson på begge. Man kan tänka sig den förlägenhet konungen irråkade emellan dessa två blindheter, han, som aldrig plägade se utan med andras ögon. Imellerlid formäler historien ingenting om haus bedröfvelse, utan endast att Madame Pompadour efter en kort tids förlopp återfick sin Syn; och att döma af det sätt, hvarpå regeringen fördes under denna tidepunkt. gifver allt anledning till den törmodan, alt den andre ministern aldrig blef sullkomligt helbregda. Imchiertid spred sig skyndsamt ryktet om denna sorgliga tilldragelse, och då Madame Pompadour på den liden var den enda, som beskyddade litteratur och philosophi, så ansträngde sig litteraturen och philosophien, för alt beklaga sin välgörarinna. Vid Ludvig XV:s hof rådde också i verklighet ett så stort förakt för allt hvad litteratur hette, och en så Stor motvilja för den uppdykande philosophien, att man utan Madame Pompadour aldrig vid hofvet skulle hört omtalas poesi eller vältalighet. Med ett snille och en takt, som voro heune egna, med denna traktan efter förströelser, som förföljde henne midt under ett tvetydigt, vacklande och ensormigt väldes lockelser, hade den vackra markisinnan mycket riktigt uppfattat, att litteratur, konst och theater dock ännu hade något att betyda, och derför egnade hon också vettenskapsmän allt det skydd och bistånd, hon förmådde; genom det inflytande, som måste stå till tjenst för så många särskilta kapriser. Det var genom henne, valtaire blef, såsom han sjelf, ef