Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 december 1844, sida 1

—— — ——— St din toka, eller skall du dö på schavotten, liksom denne du nu har sett dö derlp Jag gaf (till ett högt anskri vid dessa förfärliga ord och ilade deriran. Men min snabba flykt halp mig till ingenting; ziguenerskans rysliga spådom ljöd alltjemt i milt öra, och min ångest, mina qua,! min försärelse, lindrades ej derigenom, att jag kastade amuletten från mig. För ingen vågade jag yppa min hemlighet. af fruktan att bedröfva mina föräldrar och att låta den vanära, hvartill jag trodde mig bestämd, blilva kunnig. — När nu min matmoder begatl sin förbrytelse var det liksom om mitt öde kallade mig: det är bättre?p tänkte jag. valt du oskyldig lider denna död, än att den skall tillfogas dig såsom ett rättmätigt straff för brott och förbrytelser.o Dersör anklagade jag mig för ett brott, som jag icke begått. Alla närvarande ryste tillbaka för denna vidskepelse, som långa år igenom närd i hjertats hemliga gömslen, kunde förfalla till en dylik villa och sjeltpina, och den hederlige presten, betagen af en rättvis vrede, utropade: här se vi följderna deraf; att vi låta folket uppväxa i elt andligt mörker, ulan undervisning och lärdom, under det vi sjelsva prunka inför andra nationer med en falsk försining. ve det land, der sådana skarpa motsatser visa sig!y Bet lyckades snart den verkligt fromme preslmannen att genom sina läror utrota hvarje spar till Vantro ur Aunettes hjerta. Hon är nu den lycklige Louis Chorbans lyckliga maka. Åluf. STORT NEDERLAG. I slaktningen vid Zorndorf dödade, enligt berättelse af sachsiska artilleri-kkaptenen Sielke, som tjente vid ryska armaen, en enda kanonkula fyrtiotvå man.