Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 december 1844, sida 2

vIIr Tridono, svarade Louis, olåter icke störa sig i sin hvila. Är det er möjligt, så var göd och kon igen i morgon bittida. vOmöjligto, invände den främmande mannen, ve döende åstundar att tala vid honom. Väck honom genast, Pater La Martain, som skickat mig, har an befallt mig den största skyndsamnetl. Den gamle advokalen väcktes. oDu får följa mig Louisop, sade han, kanhända det är ett testamente, eller något annat skriftligt försogande, som skall uppsällas. hvarvid jag behötver ditt biträde. En vagn väntade dem framför porten. I raskt traf bir det af derifrån. — Efter en hulf timmas förlopp höllo de framfor ett litet hus, och blefvo genast införde i sjukrummet. Pater La Martain trädde advokalen till mötes och hviskade till honom i en bönfallande ton: skynda, skynda, innan det blir för sent.9 Advokaten och Louis trädde närmare; mödosamt uppreste sig mot dem från sjukbädden en asmagrad gestalt; dragen voro förfärligt vanställda, och ansigtet redan osverdraget med denna matta blekhet, som är ett säkert budskap af den annalkande döden. Likväl igenkände advokaten och Louis den sjuka, och Tridon ropade förskräckt: ohvad, Lady Daneil, är det ni, jag trodde er redan vara i Amerika? oJag ämnade mig dito, pustade den sjuka, Hmen den tunga förbannelse, som hvilar öfver mig för den förbrytelse hvartill jag gjort mig skyldig, höll mig qvar. Jag var redan ombord, då jag greps af följderna ef min smälek och min synd ; svårt insjuknad fördes jag tillbaka till detta hus. Här försönk jag i ett andligt mörker; allt var dött för mig, blott icke min förbrytelse, och så kände jag redan ett helfvete på jorden. Då jag återfick mitt medvetaude och kunde erindra mig hvad som skett och hvad jag hade föröfvat, så biktade jag mig för denna prestman. Men han ville icke meddela mig absolution,