Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 december 1844, sida 3

ANAR 1114 Tala per — 2 VE A 8 SA tro att llerrar Ministrar gjorde bäst i att ka skydde endast hos medvetandet att hafefter bästa förmåga och efter rikets grundar, uppfyllt sina pligter, men icke hos nagot ll. Nedanstående Versar cirkulera i asfskrilt inom S-Standen i Stockholm, och hafva vi ansett m förtjente af all på detta sätt komma till mänhelens kännedom: Marknads-Stånden. Jag drömde, jag på marknad var, Der folk af alla slag sags vandra; Men minus af allt, hvad sett jag har, Blott fyra Stånd bredvid hvarandra. Det första var ett vidsträckt skjul, Storstatligt förr, men ej numera; Dess färg, från gammalt blå och gul, kan tala vid alt renovera. Der fanns till salu granna band Och leksaker för små baroner Och lull-lull ifrån alla land Och lasligt breda guldgaloner. Rikt upplyst väl det Ständet var, Men utansore folket famlar I mörkret. Länge spått man har, Alt herrligheten ramlar. Det andra Ständet, svart som sot, Var uppfyldt af bokbindar-varor. Det stod på stadig grund och fot Och omgass utaf läsar-skaror. Och hvar och en sig trodde få Der veta allt hvad han behöfde; Men mangen lurad blef ända, Som sig i säkerhet insolde. Det tredje var en kryddbod lik, Der solket friskt kommersen skötte; der var en trängsel och ett skrik Man jemut emot hvarann sig stötte. Då alla äro handelsmän, kan vänskapen ej länge räcka; All de så pass förlikas än, Med skäl förundran mäste väcka. Det fjerde ståndet upplyldt läg Med spanmål, bränvin och D be sleste kunder der man såäg och alla ville köpa gratis. Det var en sed i denna bod Att på hvarenda stysver pruta; Men denna sed är rått sa god, Som andras, med bankrutt att sluta. Jag hörde ock ett allmänt rop, Som tycktes allt mer högljudt blifva: Alt dessa stånden allihop Man borde oförtöfvadt risva Och föra upp en ny Bazar, Nog stor att rymma hela laget; Men ock den mening allmän var, Alt saken stadnar vid förslaget.