Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 december 1844, sida 1

besann sig det stackars barnet emot sin vilja i de främsta lederna bland åskådarne. Annette hade blott en dunkel föreställning om hvad som här skulle tilldraga sig. Hon såg en man med ett af ångest förvridet ansigte, med bruten lifskraft och bäfvande knän stappla uppsör trapporna till schavotten; honom följde en annan ech presten på stället; hon såg den bleke medvetslös signa ned på sina knän, såg, huru presten trädde fram till honom, lade hans darrande händer i sina och med ord och åthäfvor uppmanade bonom till styrka och besinning. Nu trädde presten några steg tillbaka, Annette, ängslig och rädd, följde honom med blicken, ty det förekom henne som om något grufligt skulle ske, så snart den andlige lemnat den obekante. En besynnerligt ljud dallrade genom lusten; Annelte kastade ögat dit, hvarifrån ljudetkom, och fick se en mörk blodström komma framforsande; den obekante var försvunnen, men deruppe stod den andre obekante, likaledes blek som döden, och stödde Sig liksom utmattad på ett blänkande svärd, hvarifrån neddröpo mörka bloddroppar. Follet förströddes nu åt alla håll. Skakad af hvad hon sett, hade den lilla Annette dignat till marken. När hon äntligen med möda rest sig upp igen, varseblef hon icke långt från schavollen en gräld graf; två mån kastade ett blodigt lik i densamma och skottade derpå i vild brådska mull öfver den afrättades hvilorum. Annette gaf till ett anskri, och stapplade medvetslös derifrån. Imellertid hade gumman Marson . kommit hem till sin broders boning utan Annette. I början brydde man sig icke derom, ty barnet kände ju alla vägar och stigar; men när en liten stund derefter ovädret bröt löst, väldiga, med hagel blandade regnskurar nedstörtade och vägarne blefvo allt tomare, då fick mannen och svägerskan upbära svåra förebråelser af den för sitt barn oroliga modren. Lemnande silt arbete, kastade fadern, som väl insåg det han handlat orätt, en gammal kanna öfver sina