Article Image
DA ————— —— —————— qgn Ä— VOTE PET UL död. rör dessa till Riksgäldskontoret öfverlemnade lånefonder, skulle kontoret lemna Banken OHlieasioner, ouppsägbara å innehafvarnes sida, utställde på 4 procents ränta, och egaranterade af konel. Maj:sta, så att man således kunde, ålven hos oss, se ett sondspel börjadt, då hancostyrelsen förmodligen snart mäste använda obligationerna till upptagande af kreditiv eller lan på utrikes ort, eller till indragning af hankens sedlar. Man bar likväl vislisen lemnadt-osazdt, om de fyra procent skola ärligen utbetalas till Banken, eller blott denna ränta ilragakomma sedan Banken utlemnat Obligationerna. Emellertid gor detta väl detsamma, ty det synes nog huru meningen är, att hancovinsten med tiden kan gå in i Statsbudgeten. Bancovinsten skall nemligen för hvarje är lemnas till Riksgäldskontoret; men vinsten som Rikssgäldskontoret kan få af länsrörelsen, utöfser 4 procent, skall få användas till infriande af sjellva obligationerna, sa att på detta sätt kontoret smäningom blifver ägare af hela lånesonden. Bankens kapital-öfverskott eller erundfond skulle utan beräkning af Bankens fasta ezendom och inventarier utgöra 410 millionere; denna ökning skulle komma att intagas i Lagen för Rikets Ständers Bank af d. 4 Mars 1830, och lill hälften bestå af räntebärande obligationer: dels Riksgåldskontorets, dels Armöens Amorteringssonds, Skånska hypothekssoreningens, Bruksegares hypothekskassas eller andra verks och inråttningars, som lemna full säkerhet, och som alla båra minst 4 procents ränta. Som man ser, kan icke ezentliga meningen af hela denna förändring äsyfta någon större säkerhet sor Banken. Tvärtom! Bancodiskonsen och Iunekonforen utgöra nu, serstilda verk, försedda med bestämda kreditiver på vexelbanken. Om de stå under Bankens Styrelse eller Riksgåluskontorets, är detsamma; men icke så, om hela deras vinst direkte tillfaller Banken, som dessutom framför allt kan draga nytta af diskont-rörelsens natur, att vara ställd på korta länetider, så alt indragning deri är låällare alt verkställa, ön i sastighetslanesonden och i kreditiven till allmänna verk och inråttningar. Det var blott den skyhöga ealenskapen, att Rihets Sländer i sista riksdagens instruktion för Bankens styrelse pabjödo, att en sådan indragning i lanerörelsen icke skulle förr än i sista banden få ske, och den lika besångda, samt ifrån primitiva planen för liandelsoch Närinesdiskonten afvikande åtgärden, att lemna ut Bankens vinst och egna kapitaler genom utlåning illl Stockholms börs, midt under det handeln ejorde till en spekulation att utföra Bankens silfver: det var, säger jag dessa misstag, som föranledde hela den betydliga sillverutförselns möjlighet under soreg ende ären. Hade Bancostyrelsen i stället inskränkt utlaningen i lijandelsdiskonten, till blott hvad som kunnat mot 5 procents obligationer upplanas af allmänheten, samt baft fria händer at minska diskout-utlaningen, så hade allt fatt ett helt annat ufseende. Om nu Banken blott får Statsobligationerna, för att dermed regulera sin sedelstoch och sin metalliska valuta, kommer detta troligen att framkalla nya svårigheter vid en möjligen inträffande ny kris. Ohligationerna få säljas med förlust, och hvem träffar den? Jo det skattdragande folket, i stället för att direkte träffa de klasser, hvilkas interessen eller mer eller mindre välbetänkta spekulationer valla sjellva krisen. i bialsigter endast hunna således framkalla ett sådant system, som det hvartill Banco-Utshottets förslag nu är en början. ben stora, omtalade ministeriella planen, som finnes temligen sullständig i Dagligt Allehanda sor sistl. Tisdag, löser till en del gåtan. Man vill införa fondsystem; man vil lemna Regeringsmakten en större inflytelse på landets bankoch kredit-våsende; man har ej nox mod att återupplifva frågan om 72 3 Regerinasforwen, men man finner sis, under den fromma trons och sorboppningens epok, hunna kringgå nationens deri tillforsäk rade rätt, att genom sina ombud allena reglera Bankväsendet. Far man fondspel, sar man hypotheksanstalter och privatbanker beroende af Regeringen, och sedan han inskränka Riksbankens verksanjbet. så stvrer man icka endact .

10 december 1844, sida 2

Thumbnail