sätt möjligt är, söker göra sin röst och sina naturliga rättigheter gällande, icke med svårdet, utan med det fria ordet, utitaladt i en krets al srie medborgare? ... I länder med autokratiska styrelsesormer, der sjelsherrskarens vilja är solkets lag, kan det väl lata sig göra, att af krigarne bilda en serskilt kast och mellan dem och det öfriga solket uppdraga en skiljemur af privilegier och reglementariska föreskrifter ; men elt så beskaffadt isolerings-system låter sig icke verkställa i ett land, sådant som Sverige, der hvar och en frivilligt väljer sitt yrke och der krigarens väl eller ve är afhängigt af nationens. Alla försök att tillvägabringa en janitschar-korps, eller en kunglig lifvakt, som blott blindt lyder Makten och med folket har ingenting gemensamt, skola der stranda mot den hos hvarje dess innebyggare medfödda srihetsoch sjelfständigkänslan, denna känsla, som väl för en tid kan undertryckas, men aldrig rent af slockna eller förqväfvas. Må man fördenskull taga sig till vara alt göra några sådana! På dem äro hvarken anseende eller kärlek att vinna, men vil att förlora — man kan vara fullt och fast sorvissad derom. Alt Dagligt Allehanda velat advocera för det Peyronska handbrefvet, är icke något godt lidstecken. Derom mera en annan gång. .A Er