.0 220 vv E dare ser skötas, hvaremot TUmibamrarne, som onssara för egen och underlydandes tjenstgaring; som bestämma och reglera göromalen och hvilka ensamt rätt kunna kontrollera desamme, äro heröfvade den dem så naturligt tillhörande rättigheten att direkte underställa Styrelsen sina åsigter af en persons mer eler mindre lämplighet för en ifrägavarande tjenstebefattning. Detta skall i stället göras af en man, som med de kuranta göromålen icke har något att skaffa och som endast händelsevis får veta, hvad som skett eller sker. Om nu deras rättighet till på köpet lägges i en orimlig, inbilsk, kortsynt, herrsklysten, för sqvaller och lågt smicker tillgänglig mans hand, så kan stor och obotlig skada uppkomma genom användandet af denna inkonsequenta myndighet. 40 3. Uvarsöre äro Jagtuppsyningsmännen uti Kongl. Brefvet af d. 8:de Oct. 4828, hvilket ytterligare utsträcker denna 2, icke inbegripne bland de Öfverbetjente, som af Distriktehelerne kunna ad interim suspenderas? Af glomska före modligen; ty nägon rationell orsak till denna uraktlätenhet låter iebe tänka sig. 3 2. Distribichesernes qvarialsresor böra till de onödigaste och onyttigasle saker, för hvilka regler någonsin blifvit soreskrisne. Detta tyckes också både Styrelsen och Distrikteheferne sjellve inse, ithy att dessa resor esomoftast uteblifva, utan anmärkning och titan skada. 46 2. För att afgifva ett officiellt och befordran eller alsked bestämmande åvitsord öfver hvarje underlydandes skicklighet och öfriga förbållandee fordras en sådan skarpsinnighet, urskillning, kunskap i yrket, oväld, frihet från alla personella preventioner, samt en så noggrann och vidsträckt kännedom om hvarje persons tjenstgöring och dölriga förhällanden, att Iman förnuftigtvis icke kan antaga, det rättvisa vid utdelandet af dessa betyg allmänt gör sig gällande, vore än distriktcheferne, mer än anIdre dodlige. frie från menshliga svagheter. Skulle nu dertill så hända, att en eller annan distriktchef vore en sjelfkär, okuunig, egennyttig, despotisk, hämdlysten, för sqvaller, slafvisk undergilvenhet, ögontjenst och lismeri svag man, sså skulle Kongl. Generallullstyrelsen just få en säker grund alt bygga menniskors väl och ve uppå. Styrelsen ålägger visserligen distrikteheserne, att alltid i de personella berättelserna iakttaga åsamvetsgronnhete och alt efter enogaste utforskninge asgilva desamme; men sjelfva behofvet al denna varning bevisar mer än tillräckligt Styrelsens eget erkännande af betygens losäkerhet och möjligheten att af Distriktcheserne blifva förd bakom ljuset. ålt Styrelsen, oaktadt detta erkännande, nästan i samma andedrag förklarar sig vilja lägga dessa godtyckliga och osäkra uppgifter till grund för atjenstemäns uppmuntrande eller aslägsnandep, är åter en anomali, ja en orättvisa, som man icke i 49:de seklet skulle förmoda att ett Embetsverk öppet skulle låta komma sig till last. På bvad sätt, om jag får lof att fräga, skola vål HH:rre Distrikicheler erhålla de upplysningar, på hvilka de bygga sina personella berättelser? icke följa de hvar och en af Tulldistriktets tjenstemån året om i tjensteförrättningar och i det enskilta lifvet! Jo: genom ånogaste utsorskningo svarar instruktionen. Råkar nu denna åsorskningo att anställas hos ens vänner, eller hos sådane gersoner, som tro sig hafva att förvänta någon ålertjenst i samma väg, så erhåller nog den tjensleman, hvilken essersrågningarne röra, ett bedrande videtur; men anställes deremot denna efterspörsel hos en fiende eller en tycksökare, så befinner sig den mellansittande parten just i en vacker och tröstfull belägenhet. Systemet är, som mian ser, rätt hyggligt; resullaterne af detsamma likaså. livad det alstrar är: misstroende, list, sqvaller, karakliersloshet. ögonsjeneri, bedrägeri och demoralisation. Då emedlertid Ceneral-iulbtyrelgen lägger så många af sina underlydandes rykte och välsard i en distriktcheis hand, så borde väl Styrelsen naturligtvis äfven vara angelägen om att lära känna hvad han sjelf går för och duger Hill, för att derigenom sättas i tillfälle att ocksså honom d4uppmuntra eller aslägsnayp. Ett samvetsgrannt vitsord från kans underlydande kollektivt vore för ändamålet mycket angelågnare, oselbarare och för Styrelsen nylligare, än alla hans personella rapporter sammanlagde. Skola distriktehefernes orimliga och godtyckliga videtur sortsara, så böra ock, för konseqvensens skull, sdylika kontroller öfver dem sielfve inrättas, på det att Styrelsen må veta hvad lit den kan sätta till de af dem utfärdade vitsorden. — För många år sedan gjorde man äfven försök medl s. k. aconduillistoro inom armen; men som de snart besunnos vara ej blott oiillsorlitliga, utan äfven misshällighetsväckande och, till följe deraf, skadliga, så asskafsades de alldeles — ett exempel, som Kongl. General-tullstyrelsen, enligt vår fullkomliga öfvertygelse, borde akynda att