2 en S3UI-mmng. Om koustitutionsusskottets ledamöter häruppå ästa den uppmärksamhet, som vederbor, så skola de säkerligen icke underlåta att för sina principaler skildra ett förhållande, som, ehuru Jet under omständigheternas förändrade skick, cke bör föravleda atgärder för tillvägabringande a nuwera ändamålslesa ansvarspåsöljder, t0 ir egnad att sillvinna sig hvarje sann i U — — — 1 tt väns lisliga afseende, och att i medborgares hjeran rorfästa den förflutna regeringstidens varnande minne. Uti förestående reservation hafva Konstitutionsutskottets öfrige ledamöter af vällosl. Borgarestandet, äfvensom Utskottets samtlige ledamöler af hederv. Rondeståndet, instämt. Af Hr Tersmellen: abetta betänkande åädagaårger, att Utskottet ansett sig böra lör Riksens Ständer tillkännagifva hvarje regeringsätgärd, der, eller majoritetens mening, en föredragande ej visat erforderlig oväld, nit, drift eler skicklighet, vore han eljest än aldrig så förtjent af både konungs och ständers förtroende, bade han och redan lemnat rådkammaren, eller till och med det jordiska. Denna åsigt af grundlagen och af konstitutionsutskottets åliggande är ej min, och jaz har följakteligen , andra skål oberäknade, ej kunnat biträda de här ofvan mot konungens rådeifvare gjorde anmärkningar. Derjemte får jag reservera mig emot den, i min tanka, mot grundlagens anda stridande. för rikets sanna vål vådliva, samt för första gången af ett konslitutionsutskott vidtagna åtgärd, att särskildt för Rikets: Ständer anmäla regaringsärender, der konungen! sa tat sitt höga beslut, i strid med dess radeilvares yttrade mening. o 5 8 Alf Here Vern: åEmot Utskottets beslut att icke vira något omdöme, i anledning af de slera regerin såtgärder, det särskildt velat anmäla, säsom varande af nägon egen märkvårdighet, sar jag inig reservera. i Då Utskottet vid nu fullgjorda granskning af statsråds-protokollen funnit. och genom berörde: fem berättelsevis omförmälde exempel styrkt, att högstsalig H. M. Konungen vid särskilta lillsallen, utan att fästa nådigt afseende på sina konslimtionella rådgifvares enstämmigt yttrade mening, täckts på ett mot denna mening stridande: sätt, sitt nådiga beslut fatta, så synes detta sorhållande ådagalågga, att statsrådets underdåniga föreställningar icke varit af den kraltiga egenskap, som våra erundlagar förutsätta. Det sorefaller mia ock, att statsrådets inflytande de sednare åren sjunkit allt mera under hvad det lillsörene varit, samt att, då desse herrar ledamoter och särdeles kontrasignanterne, oaktadt det; ossla inträlfade ogillandet af deras radslag, icke, sitt embete nedlagt, de misskänt dess höga hesSlämmelse 5. Uti denna reservation hafva konslitulionsutskottets öfriga ledamöter af vällofl. Borgareståndet och Utskott. ts samtliga ledamöter af hederv. Bondeståndet instämt. Ueskottsbetänkanden Bevillnings-Utskottets betänkande N:o Vi, an; gående grunderne for den blifrande allminUn herilningen, samt föressrifterne för tilllampningen deraf. Vid osverlemnandel af detta botånkande anmärker U., att de i förslaget till bevillningsstadjua förekommande procent eller silfverbelopp endast förslagsvis blifvit upptagne, samt alt L. vill, sedan R. St. fastställt bevillningsgrunderna, och Slalsbristsumman blifvit bestämd, uppeilva och sorerla de belopp, hvarefter bevillningsasgillerne si hvarje fall skola beräknas. hgetankandets första det, som upptazer moliverna till de vigligaste af U. föreslagna seränädringar, behandlar på samma gång, i ordning ester nummerfaljden af paragraferna i bevillningsstadgan, de motioner, som till U. inkommit. hkland motioner, som afse antinzen ändring uti eller bibehallandet af grunderna i nu gällande bevillningsstadga, förekomma: Ulr G. IV. Gillberg har inom Borgarestånsdel väckt 2:ne motioner, Den ena föreslar sässOnr hufvudarunder för ett nytt bevillningssystem: att Rikets Ständer, sedan bevillnings-summan blifvit fastställd, borde låta upprätta en reI presenistions-taritf, utvisande den på hvarje särskhilaåt lan i riker belopande andel af nåmnde summa, vilken andel skulle ovilkorligen utså Hill bestämd siffra, och inga öfverskott tillsalla staten eller riksväldskontoret. men att, om öfverskott möjligen uppkomma, skulle de, sasom I de shatskyldiges behallning, reserveras i landträmseriet; att R. St. derjemte skulle förklara, dels att det vore hvarje inom länet varande communitas, såsom stad, akademi, församling på landet, militarkorps, och så vidare, obetaget jan från den på länet belöpande summa utbryta sin andel, och endast för denna andels erlägganle vara ansvarig, dels ock, att hvarje sådan communitas egde inom sig verkställa sordelninsen af communitetens bevillningsandel, till gruud I tär hvilken fördelning communiteten skulle ega