samma gång SundkelsCollegium intyga åndamålsenligheten af reformen. Som våra Norrkapines-abrikörer säkert icke af pur paltriotism, semna till national-försvaret en bonjour-rock för samma pris som en jächert — — och det gamla Collesstum-Medicum, om jag mins rätt, redan i byxstriden emellan Grefve Gustaf Löwenhbielm och Skjoldebrand, i början af detta ärhundradet, vilsordat, att Soldatens bakdel vore ett högst känsfofullt, på hans hälsa inverkande parti, så kan väl enhvar finna, att Regeringen genom dessa upplysningar på sin böjd hommer i villradighet mellan kostnad och nytta, j stället att behöfva blott vackla emellan kostnad och smak. — Man försöker rännkulor och rännkulepatroner, men med vårt monopoliserade (tryck nu ej polerade) krut, och det skall blifva rätt löjligt att se, om ej intyget deröfver kommer alt låta så som dens, bvilhen försäkrade alt han med en kula skutit två svin: bössan stötte! Man indrager icke allenast vadjutanter, som blifvit kammarherrar, utan äfven hela Åafhjutantsbelattningar — vid Carlsbhorg. Man forandrar de indelta regementer nas tur till komenderingar å Malmö slott, Carlshorg, 0. s. v. utan att bry sig om, att in delia soldater ej lagligen borde kunna kom menderas till någotdera stället, under fredstid så länge Rustoch Rothiallaren under ko menderingen måste sköta torpet. Man berede len viater-kampanj för kasalleri-regementerna — exereis — i squadroner; och tillverkar er vförbindnings-vagn för de hlesserade saå snar ske han. Med ett ord, Krigs-departementet miniatyr blir alltmer hoppgifvande for e lychlig utgang al den stora nya organisa tionen. I