Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 november 1844, sida 1

Se oj l1: na på ån en ÅAAA AA tesfven och Llandshofdingen Löwenhielm, får sder e, som icke kan obetingadt underskrifva den-Jsor inma, för min del afsifva en relation om ssas vad som efter min uppsatining soreloll, da Ida; : bade äran samtala med Herr Grepven röej inde Sjömanna-Sällskapets middag till dess högfatt dsdags firande. — I detta ämne bade jag stet an, å Sjomanna-Sällskapets vägnar, sasom dess o ov. Ordförande, alt 2ne sersbilla ganger be-va ska och samtala med Herr Gresve Löwenhielm, sk en första gängen för att å Sjomanna-Sållska-Cr ets vägnar ödmjukast invitera Herr Grefven de I dess högtidsmiddag den 7 Mars, den andra It. ången för alt söka afböja Herr Grefyens mig m enom Kerr Ölverste Virgin meddelade onshan, lil set Sjömanna-Sällskapets lillämnade middag mat-sas e uphskjutas, på grund deraf, att nådig be-ve allning vore kommen, att förböner i landets sin yrkor vid alla Gudstjenster skulle hällas för sö lans Maj:t Konungen. fö Vid första besöket yttrade Herr Gresven in-he :alunda nägra betänkligheter emot lämpligheten s sf middagens hållande med afseende a Konunti vens sjukdom; endast för den händelse, alt äli Konungen under tiden skulle aslida, i och för sic hvilket fall Herre Grefsen och Landsbåldingen Sj sade sig naturligtvis vara hindrad att komma, å: och anmodade mig, om sådant under tiden It: skulle inträffa, hvilket Herr Grefven dock icke Ii ville hoppas, att jag närmare mot tiden för it middagen skulle åter inställa mig hos Illerr jä Grefyen, då saken närmare skulle tagas i beld traktande, hvilket jag så mycket heldre lofvaIf de, som jag trodde mig veta, att Sjomonna0 Sällskapet, om en sådan sorglig tilldragelse komme alt äga rum, ej skulle for i år vilja fira Is dess högtidsdag med den brukliga middagsmål-4 tiden. j Vid mitt andra besök hos Herr Gresven bör-4 jades och fortsattes samtalet ungesär i den ordIs ( lning och i de termer, som jag här skall söka på det trognaste att ur milt minne ålergifva. Sedan jag erkänt mottagandet af Herr Grelvens avis genom Herr öfversle Virein om Herr Grefvens önskan det Sjomanna-Sällskapets tillämnade middag måtte blifva uppskjuten, 1038 jag mig friheten anhålla, det täcktes Herr Grelven och Landshöfdingen vara god iche halva något emot middagens försiggaende på den utsatta dagen, som är Sällskapets högtidsdag, emedan jag befarade, att S. S. Ledamöter icke gerna ville afstå från detta bruk. Ilartill svarade Herr Grefven: abet går alldeles icke an! iJag tillåter det ickew, och med nagon hetta, sjag förhindrar, jag förbjuder middagen. 4 Pa min tillfölje bäraf framställda fråga, om jag då skulle till S. S. framföra Herr Grelvens besallning. att middagen skall inställas, svarade Herr Grefven — alt detta var honom bra ovånladt, och fortfor, att Herr Grefven trodde sig inom Göthebores samhälle bafva förvärlvat sig nog aktning och förtroende shvarpå Herr Crefven sade sig redan med både nöje och erkänsla haft så många bevis) för att ej beholva vidtaga sådane åtgärder, der en så billig onskan i ett fall som detta borde vara nog, å1yC, yttrar de Herr Grefven, ahvad Folket än kan halva sör enskilta tankar om den gamle, store mannen, som nu ligger i själataget, sa borde man väl åtminstone sörja honom som sin Far, och då vore det ej skickligt att anställa nigra lustbarheter. Herr Gresven yttrade derjemte sin undran öfver att jag, såsom Ordsorande, iche IS hade så mychet gehor med mig, att jaz kunde en sbeenomdrika en så ringa såk som denna, d-: n, jaa derom erfarit hans önskan, — hvarpå ja. 2— svarade, det jag hvarken innehade eller önska a de ega en sådan maet. ketrallande åter mid irasdagens instållande eller uppskjutande behlaga de jag, det jas förutsåg al Here Cresvens en se-Shan i detta fall icke kunde elterhommas, all denstund jag redan hört flera af Ledamöterna bestämda onskan, att middagen icke matte in Uigtallas af det af mia uppgifna skål, invändar nig ge de, att alla sorters nojen ännu sortgingo ; hufseudstaden, samt att inom ordnarne hätst: des ännu annoncerades sammankomster — oc till aanell jag ännu en gång, all Herr Gresven i he mitte hafva ndot häremot, då det ja a alt sid vore obehaglig, om jaz framförde Herr Gre an-Fens helsning och den icke blesve ehterkor 501 men, iillägzande derjemte. det vi redan besl u siat att hvarken musik, sång eller någon hö ats, sjuda elådje under middagen skulle forekomn utur Sdan Herr Gresven yttrat, att han väl vet h lin vid dylika tillsallen plägar tillgå, svara Herr Grefven härpå, att han ej inlät sig några vidare negociationer i en sak der H lGrefven så bestämdt yttrat sin mening a fortfor: (Ja! Herrarne kunna hafva sin midd det blir sedan min sak att tara mina matt sleg: men hälsa dem ifrån mig, det jag i t mig iskall underlåta att hafva både ett vakse nad ösa nå middagen och notera dem som be