4 4 ht te vÅERL SNBN del skulle vara omöjligt, att de delar af Stats. regleringen hvari återremisser ifrågakomma, kunna vara färdige från Utskottet innan slutet al November och således i början af December slutröstningarne i förstärkt Stats-Utskott fullända Ståndsbesluten. Jag nämde om ökning al Aauslagen till försvarsverket. Detta bör ej så tagas, som ansäge jag att nationen ej redan nu -ulbetalar till forsvarsverket, under freden, allt hvad den förmår och mera än som behöfdes, om man hade allt på en väl anordnad sredslot. Men för att komma till en bättre organisalion, fordras oashjelpligt, att i förlag utgöres åtskilligt, under det att de önskvärda förändringarne ske, hvilka sedan kunde ersätta utläggen och lemna stor besparing derutöfver. I denna mening är det, som ökning nu snarare varit önskvärd, än att se hela saken uppskjuten; ty onekligen är det med hvarje år vådligare att läta hela vårt försvarsväsende, såsom länge skedt. hvila på god tro, alt inga anfall äro att befara eller att vi, för att undgå att sjelsve ansallas, icke kunna tvingas alt sjelf föra kriget iu i en siendes land. Regeringens egna yttrande i throntalet om reorganisationens behof, utvisar att trettio fredsår, under den aflidne Konungens konstförfarna ledning af styrelsen, lemnats obegagnade, och att vårt försvarsverk icke är i önskvärdt skick ; och Just denna ovanligt länga fredstid, i förening med hvad vi sett under tiden ske i Pohlen och i Turkiet, samt nu föregå i Tcherkassien, Georgien: samt i furstendömena i sydöstra delen as Europa, synes bordt hafva väckt vår regerings allmänna uppmärksamhet på klokheten, ja skyldigheten, att icke ett ögonblick dröja med ordnandet af försvars-angelägenhelerna. Ett folk, som vill lefva fritt, nar för sin inlellektuella och materiella utvekling lika myeket behof af sjellständighet och visshet att icke. bero af utländsk öfvermakt och inverkan, som någonsin för sin politiska. Det halva vi Svenskar, redan tillväckligt rönt. vet år icke mera tvifvel underkastadt, att en viss stor makt, under det gamla systemet, verkat vida mera, än hvad man genast kunnat misstänka eller upptäcka, på våra icke blott politiska förhållanden, utan på de konstitutionella, de financiella och ekonomiska. Ja, det är all anledning, att den vu visade och eljest oförklarliga likgiltigheten på ett visst håll för sjelfva representationsreformen har sin rot i fremmande jordmän. Denna likgiltighet liter nemligen icke urskulda sig genom blotta medgifvandet, att en resorm år nödig, då man ej vill verka sor en enkel och för folket antaglig ombildning af nationalrepresentationen, utan äflas att medelst tillkonstlade val, former och inskränkande qvalifikationer, ännu mera söndra interessena och skaffa. sådan öfvervigt åt det administrativa elementet, att detta skall komma ati blilva ännu mäktigare och ansvarslösare än förut: ty sådan är sauna harakteren af alla de projekler, som man nu visar sig mer eller. mindre gynna, hvarom mera en annan gång. Tiden är således, otvisvelakligt, inne att tänka på att Svenska folket, och i detta asseende har det Norska samma interesse; behölver känna sig sjelf trygegndt för allt yttre våld och alla yttre motståndsförsök och hotelser, under det att det söker på ett bättre sätt ordna och utbilda sina inre samhällsförhällanden. Men huru skall det kunna anse sig i. detta afseende betrygkadt, då ingenting utvisar, alt den nya regeringen ämnar beträda banan af ett nationalförsvar : det enda som är mäktigt att försäkra en mindre nation om seger öfver en, eljest öfvermäktig siendes härar. Ett sådant försvar kan ej ensamt grundas på ett bevärings-system, man må nu huru mycket man vill envisas att uttaga från folket kostnaderna för en i onödiat talrik ståndig stam; det måste äfven grundas på solkbeväpning, på ett på förband väfhetänkt anöver-system, på befästade eller åtminstone så forberodda ställningar och såsssr-platsar, av de snart kunna göras användbara för det beväpnade folkets motstånd till hyarje flendens sorsök att framtränga till bygdernas vigtigare punkter; på vapenförråder, icke solkskyggt samlade blott i tre fästningar, utan ungefär på sätt Rikets Ständer redan 4810 yrkade, fördelade i bygderna, så mt folket äger tillgång på vapen i behosfvets stund, jemte snar tillgång på artilleri, ammunition, och sädana remtygsoch utredningspersedlar, m. m., hvilka icke af enhvar, genast knuna anskalsas. Det är först genom en sådan organisation, som Scandinavien kan vara sulli trygaadl, att med förtröstan till egna kraster, asvien hvarje yttre försök att påtvinga det hvad det bör länka, göra och låta, för silt eget inre väl. Det är före då, som en svensk regering är stark, i sitt folks kraft, och folket starkt i medvetandet af att kunna försvara sin sjelfs ändighet och frihet. Ilvilket lävoriki egempel hafva vi icke i detta fall, ifrån våra sornsaders gamla bragder, ifrån de Kaukasiska landarna; och borde väl Tscherkessernas nntide historia vara utan uytia för MMMM