gås, kunna vi ej underlåta, att öfver tillsätlandet af befälet på Skonerten LT Aigle, som här. ifrån afgått på expedition till Marocko, göra. följande reflexioner. — Det kan ej annat än! väcka förundran, att, då härstädes funnos aldre officerare, som sällan eller nästan alärig åtnjulit fördelen af kommendering på Örlogsfartyg, 2:ne yngre skulle från de andre stationerna för denna expedition bit beordras; och detta kan med skäl klandras, icke blott derföre, att Staten onödigtvis sått vidkännas en utgift af 400 Rdr Rgs för resekostnader och dagtraktamente; — (ty det veta vi nog, att de, som minst bidraga till Stats-intraderna, men deraf mest erhålla, likväl med de allmänna medeln minst hushålla) — utan ännu mer för den orättvisa och den mannamån, som dervid blifvit begången, så att handlingen ingalunda i svarar Sjöministerns yttrande, att vilja JON) sin konunes vackra valspråk Rätt och Sanning. Tv då man väl far antaga, att Ministern för Sjöärendena bör känna Sjöofficerarnes tjenstetid m. m. kan det ingalunda anses för rätt, att han med förbigående af de mer meriterade framhåller de yngre. Så finnas t. ex. på härvarande Station skicklige Oslicerare, som tjent 10 å 44 är och under hela tjenste iden en blott tre månader, en annan endast sex veckor varit kommenderad på kronofartyg; — deremot hafva de, 2 tjensten yngre, med sSkonerten LÅigle nu kommenderade Lieutenanter åtnjutit betydligare bäde fördelar och ölning i Kronans tjenst. Lieut. Adlersparre har nemligen förut varit med på ett helt års expedition till Medelbafvet och Heikensljöld har 3:ne år sått vistats i Engelsk tjenst, under hvilken tid han åtnjulit stipendium, hvartill officerarne samfäldt få bidraga, samt förut i år varit på en mindre expedition med kronojakten Esplendia. betta är längt ifrån alt lata alla lika rått vedersaras, eller alt bereda alla någorlunda lika öfning i Kronans stjenst. — Man må icke heller tro, att någon rättvisa ligger deruti, att nu en från hvardera af de tre Flottans stationer blifvit beordrad; ty om så skedde jemt, då kunde ifrågavarande förordnande gillas, och då skulle de här stationerade ej lida brist på ösning; men sedan 4851 hafva endast 2:ne härvarande officerare blifvit ihogkomne vid alla de expeditioner, som under tiden från Carlskrona asgått; således kan den nu skedda kommenderingen ej genom ett dylikt argument rättfårdiigas; utan troligen har någon yttre impuls varit dertill orsaken, så att adelskap, familjförhållanden, rekommendationer, eller dylikt denna gången kommit att öfverrösta rätlskäanslan.