Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 oktober 1844, sida 2

Från Red:s sorrespondent. Stockholm den 15 October. Det ser nu u om skulle nyfikenheten på de gunstbevis, b. ordringar och ordens-ulnämningar, igen åtfölja kröninashogiillisbeler, snart illsredsstalld. I går hölls ordenskapitel, lervid skall blåa bandet blifvit tilldeladt Land marskalken, gröna bandet Borgareständets ta man, samt StatsRåden Stack v. Holstein o Wern, den förre fått nya Kommendörs-grad och den sednare lilla stjernan al Nordstjern Orden. Konungen har nemligen gjort en fö indring med nämnde orden, som nu fått ti grader: gamla kommendors-eraden, -han, kommer att kallas Storkorss; lörstecknet blifver hädanefter stjernan i band om halsen; Riddaregraden bli ver oförändrad. Ålla nuvarande Kommendör uppslyttas till Storkorss; men sedan blifver at talet af dessa blott 21, och antalet af nya Kor mendorer lärer äfven blifvit bestämdt; ehu sådant icke mycket betyder på en tid, då vå blif Komme blott den stör medborgare åslas om att få band om bög Ben. Det skall bli interessant att se, om Statsti ningen innehåller dessa ordens-utnämningar afton: den har nu på lang tid icke fått del sådana saker, efteråt i vederbörande departement eller ve sökt kunskap derom, och således blott händels vis kunnat snart meddela nyheterna. blott gäller dylika storkorss-verk, kan väl det vara likgiltigt; men nog vore det illa, om ej framtiden alla vigtigare regeringsbeslut lemn åt offentligheten så snart som möjligt. Der har man varit, sedan långliga tider vand, 0 det står i nära sammanhang med den anda offentlighet, som våra grundlagar hyllar, till följ af ett verkligt behof i ett land med sådan vikt sträckthet och så svära kommunikationer, so på annat sätt, än att redaktiono p Id hvilka van il i —— med cra HH feg JU. —— 2 värt. Besordringarne höras ännu icke af. Sknhe verkligen man vara så förständig alt icke inlå sig i sådana? boctorshattar tros dock bestär komma att förfärdigas, och det kan väl ej uni vikas; ty ett stort förtroende lärer råda på vi båll, att plebs beror af presterskapet och kr nobetjeningen. I detta afseende var den orig nelle Landshösdingens i Westerås förklaring, a barnet är ett gållikt råämne, som af preste skapet öfverlemnas till polismaktens omsorg, få: att under dess uppsigt motsvara Statens änd mål; en uppriktig uppenbarelse af åsigterna j samhällets höjder, den tiden — och att justn gon stor förändring deri föregått, synes ej vi sig. — I aston går den stora s. k. Adels-sesten fä N sig. Den skall i prakt öfverträffa, hvad ma bittills sett. bet ser ut, som ville vår Adel y sa, alt den har skäl att försvara ett eget il teresse och erinra om, hvad Grefve Björnstjern alltid åberopar, att den äger tredjedelen af Sv riges jord: inteckningarna naturligtvis afdragn. Allt detta är godt och väl; men efter det så å så vore det ju icke opassande att Adeln öfve tog åtminstone !,-del af all bevillning. Att he la festen, på detta sält gifven af en viss klas är opassande och aldrig bordt emottagas, dero äro meningarne redan här ense, hos allt för nustigt folk: men som man vet är förnuftet ir gen rådande makt i — verlden. Hofsorgen aslägges enligt särskildt påbud, fö dagen, men återtages derefter intill den 25 den nes, da den helt och hållet aslågges. SN SM FEL TE fv FR SA FM Vv O2 — !