Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 oktober 1844, sida 1

mano som aCubLNUMHY om icke vi inehitziso vå StocghhIUmS-KOf1eSPOnHAEeNU och de jerm te oss ut! pekade lanisotsobladen, stådse yrtat, likson vi ålminstone for vår del städse komma at yrka, 1. c:. en sullsländiz m inisteransvarlz het såsom enda medlet att sorliha idten om el uantasteligt Konungens majes:åt med den i vå tid starkt prononcerade lör-staällningen om dc rätta gderi alt laven bör hunna vå och straff hvarje brottslig medlem inom samhället, burna hög han än af tilll: ällig heten blifvit ställd — ha n välså dant få namn af radikalism i de värde kama rilla-herrarnes mening? Eller hafva vi icke stöds yrkat, att man skulle afskaffa gawla, sörhafi vordna hlassoch brdsföreträden samt -gifv medborgerliga och ssatsborgerliga rättigheler a den stora majoriteten af nationen på det den e öfver höfvan hlesve frestad att taga sig dylik — khan detta kallas radikalism i oden menin, Minerva och den Konstitutionelle taga detta ord llasva vi icke vidare städse med excmpel ur bi storien sökt visa de olychliga följderna dera! alt nägra få med soreträdesraltigbeter Vegåfvad klasser ei velat lyssna till den råst, sonr frår folket hotande hkt en dof äska pa langt häl redan länge äfersordrat dessa sercttdesräftighe ter, för att göra möjlig en deras. jemnare för deluing — han sådavt kallas revolutionär (fen. dens — är det icke just dess raha motsats, elle: är det barometern som åstadkommer den allt förstörande stormen, hvilken han förebådar ? ( sancla stupiditas! Slå barometern sönder, ovå dret kommer nog ändå, och med Nha Skå bör han kallas ovädersmahare , derföre att Fn förespår oväder, som de böra hallas upprorsmakare, hvilka varna mot den kiallstarrighet oc! det oförnuft, som odtvilvelahtigt till sfut skol: framkalla uppror såäsom det sororåtlado folkets ultima ratio. Men måhända misstaga vi oss — måhända är det ej af nu uppräknade skäl, son man tillagt oss namn af radikaler? hanske har man gilvit oss denna benämning för att beteckna, att vi önska se samhällets lylen och brister radikall botade och icke endast för et eller annat decennium omplåstrasde. Nu endast några så ord om vår oppositior och vårt begär att topprida Stockholms s:ors tidningar, sedan skola vi af godt hjerta för denna gången åt de båda gamla politiske syndarne Minerva och den Konvstilntion.dle säga värt: gach i frid och synda icke härester. Med vår och vi tro äfven de andra nåmnde landsortsbladens lust att atoppridan, do stora Stockholmstidningarne hänger det helt enkelt så tillhopa, att denna lust. inskränker sig till en bestämdt de och då yttrad vilja all ej låta de astores topprida. oss. Dessutom hafva vi och måhända äf ven. våra Colleger i landsorten någon gäng ytt rat, alt vi ej anse Altonbladets ord för alldeles oselbara — voila tout! I denna vår upp sludsighet våga vi äfven framhärda.