Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 oktober 1844, sida 2

Slockholm den 8 Oct. Sedan uu kröningshögtidligheterna äro förbi, med alla dess bihang, middagar, kurer, galla-spektahler, kalaser, fester och baler (lvå sådana återstå likväl, den ena som skall komma att gifvas af Ådeln den 45 dennes, den andra af Borgerskapet den 26 3 I Från Ked:s siorrespondent. nes: en hbos Norrske Statsministern, en hos Engelska samt en hos Ryska ministern omtalas äfven) och om hvilket allt hufvudstadens tidningar meddelat temligen utförliga berättelser, torde det nu vara tid att återkomma på de mera triviala, men för det allmänna vigtigare åmnen: riksdagsoch regeringsärendena. Jag nåmnde i mitt sista, alt Borgareoch Bondeständen gjort att försök att lemna Ridderskapet och Adelu ett tillfälle till att afbjelpa det behlagliga beslutet som riddarhuset fattat i fråga om ett särskildt lagutskotts nedsättande mellan riksdagarne, som kunde med rikets ständers rätt asgöra lagfrågor, hvilka icke af Rikets Ständer binna afslusas: en sak af synnerlig vigt för det nya lagförslägets afslutande.Att återupprifvandet af beslut icke är lagenligt, det kan icke bestridas; men sedan är 4809 hafva öfver etthundrade inbjudningar egt rum, Riksständen emellan, åsystande dylika förändringar i beslut, och Adeln har isynnerbet, ofta med en rätt arrogant förmyndare-ton, uppmanat andra stånd. deitill. Det var således i stöd af häfd, men ej af lag, som de begge ofrälseståndens majoriteter gjorde det sista försöket att förmå frälse-stoltheten till besinning; men hvad man hade anledning befara inträffade, och Riddarhusets majoritet ville ej godtgöra sitt sörhaslande. Ninorileten i buset kunde icke yrka på inbjudningens antagande, ty den har så ofta sjelf förklarat sådana inbjudningar olagliga; och den lades säledes till handlingarne, nästan utan all diskussion. Justitie-Rådet Stråle, en iblaud dem som gerna se att hela Lagresormen göres overkställbar, utan att lålsa sig icke vilja den, gjorde en motion att på annat sätt vinna målet, men som ej skall seda till något resultat; och det vissa är, att af nya kriminal-lagen blitfver vid deuna riksdag ingenting, liksom troligen all lagreform blir, under stånds-representationens bestående, omöjlig. Aut blifva af med denna olycksaliga representatiensform är således äfven i detta alseende en husfvudsak; och fastän frågan derom nu fallit, visar det sig likväl redan, alt önskningarna för en annan, icke kunna undertryckas. Midt under festernas rus och högtidernas besvärligheter har här arbetats flittat på nya förslag; kuvilka, om de ock besinnas till största delen oanvändbara och flera blott viuna om välment sträfvande alt förlika oförlikbara motsatser, dock utvisa, att alla som fänka på reform, förkasta sländsprincipen. En sådan enighet hos samtliga skiftningarne af tidens opinion måste dock medföra, att förändringens stund skall närmas; fy den icke tänkande massan af Adein, som vill alldeles ingen sörånäring, blifver allt svagare och som man vet är Presteständets bela motstånd i den frågan grundadt på denna adelsmassas nuvarande tyngd. Kan den uppvägas af regeringens och den högre bildningens gemensamma demödanden, så måste ock Presteslåndet gilva med sig — och vi stå således nu åter närmare till representations-relormens framgång, än mången torde tro. Vid det möte,