Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 oktober 1844, sida 2

Från Riksdagen. Vi meddela här nedan en motion gjord afen bland Götheborgs borgerskaps representanter — Hr E. G. j Lindström — angående den hyphotheks säkerhet. som I Kommissionär bör ega uti konsiguerad vahra. för å densamma eller å Konnossement gjorda utgifter eller förskotter. Rörande samma ämne väcktes vid förra Riksdagen motion, af Götheborgs dåvarande representant. Kommerserädet och Riddaren O. Wijk, men afslogs. Motionen lyder sålunda: Bland förhållanden, sem angå den allmänna credisen. torde i främsta rummet uppmärksamhet böra lemnas deråt. ant nägon lag icke finnes, som betrygaterfående af förskott. som lemnats å varor, hvilka i commission emottagits till försäljning. Ofta inträffar nemligen, att större och mindre varuqvantiteter insändas till en handlande i consignation, ech att denne till varuegaren aflemnar förskott eller för hans räkning verställer utbetalningar. under förutsättuing. att, när varan hinnner försäljas, deraf få godtgöra sig för hvad, som blifvit atlemnadt; men da sådane varor icke blifvit specielt pantförskrilne. har understundom. särdeles vid intråffade concurser. tvist uppstått om förmånsräti till varorne, och förskottsgifvaren nödgats, utan godtgörelse för sin fordran, återställa desamma. Hvarken billigbet eller rätisbegrepp synas kunna utgöra grunden för ett lnestadgande, som i sin tillämpning kan medföra en dylik. efter allmänna begrepp orättvis påföljd ; och fär jag derföre vördsamt föreslå stiftandet af en lag, som förordnar, att penningeförskott. lemuade för consignerade eller under hand insända varor, tilläggas förmånseller panträtt deri, så framt varorne befinna sig i Fförskottsgifvarens värd. eller blifvit för hans räkning och i haus namn å allmänt förvariugsställe upplagde; äfvensom att enabanda säkerherhet och förmansräti tillerkännes den, som på honnorsement öfver skeppade varor förskjutit penningar. Eric G. Lindström. — Ilos Ridderskapet och Ådeln föreföll den 26:te dennes en högst liflig diskussion om det från sista riksdag hvilande förslaget att bortiaga den bestämmelsen, att af högsta domstolens ledamöter sex skola vara frälse och sex ofrälse. Endast fem ledamöter talade emot denna förändring, nemligen Hr von Hartmansdorff, baron Rebbinder, friherre Nils Palmstjerna, grefve Anton Gyldenstolpe och Hr Printzensköld. Man fick af de tre förstnämnde talarne å nyo höra talas om hotelser af tidningarna mot Ridderskapet och Adeln, och att tiden nu minst vore inne till eftergifter m. m. beremot talade för förändringen grefvarne Anckarsvärd, Spens, C. Å. Löwenhjelm, P. Cronhjelm och C. G. Mörner, sriherrarne II. Exc. Lagerbjelke, J. cederström och A. Cederström, N. Döbeln samt Urr E. och S. von Troil, P. Lagerhjelm, L. Lagerheim och B. Rosenblad. Den påföljande vote: ringen slog ut med 442 ja emot 44 nej, så att förslaget är bifallet. — I Prestesländets plenum den 25:te hade Prosten Sandberg ett märkligt anförande om hvad landet väntat af Ständernas plötsliga sammankallande till detta riksmöte, och huru denna väntan hittills blifvit uppfylld. Det, hvarpå man bordt i första rummet arbeta, hade varit afhjelpandet af den svära penningeförlägenheten. Bankoutskottet hade bordt för längesedan till Ständerna afgifva förslag bärom. I detta afseende hado dock ingenting blifvit gjordt, hvarken af Ständer eller utskott. Tiden hade sörhalats med mindre vigtiga saker. Tal. föreslog