Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 september 1844, sida 3

emedan sjelfva öfverskrislen tyckes kräfva e tysk text, meddela vi äfven öfversättningar der af på dessa språk, af V. 4. Alten. Sånge lyder sålunda: Lieder ohne Worte. Bruser Stormen vildt i Egens Krone, Raser en Vulcan med Drön og Brag, Taler Tordnen med sin Alvorstone, Hyler Voven gjennem sjunkne Vrag. Er paa Landet Rädsel. Död om Bord; — Det er Sange — Sange uden Ord! Vifter Zephyr mildt igjennem Skoven, Slaar en Naktergal i Lunden Hegn, Spille Maanestraalerne paa Voven, Lyder Leens Klang henover Egn; — Jordens Friid og Himlens Stjernegjord. — Det er Sange — Sange uden Ord! Er der intet Hjerterum i Landet, Drage Brödre emod Brådre ud, Klinger Vaabengny ved Eder blandet. Bringe tusind Eldavälg Dödens Bud, — Jammerlyd og Rallen, Brodermord, — Det er Sange — Sange uden Ord! Naar vaar Wugge let og sagte gynger, Moderdåiet vaager over vort. Mdderläben blideligen synger. Moderhaanden vifter Fluen bort. Söde Stund. den unligste paa Jord! — Det er Sange — Sange nden Örd! Naar maaske det frie Ord forstummer, För ei tolke Folkets Haab og Traug, Da skal trösti os i al vor Kummer, At foruden Ord er ogsaa Sang: Hver et dämpet Suk fra tause Nord, Det er Sange — Sange uden Ord! Brusar stormen vildt i ekens krona, rasar en vulkan med dån och brak, höres thordönet med allvar tona, forsar vågen genom sjurket vrak, sir på landet fasa, död om bord, — det är sånger — Sånger utan ord! Flägtar Zefyr mildt bland skogens toppar, slår en nåktergal i lundens tält. och om månens ljus på böljan hoppar, lian ljuder öfver gulnadt fält; — stjernors krans på himlen, frid på jord, — det år sänger — sånger utan ord! — Når vår vagga lätt och stilla rullar, modersögat spejar hvad vi drömt, modersläppen sakta in oss lullar. modershanden jägtar flugan ömt. barnets oskuldssjäl är saliggjord! det år sånger — sånger utan ord!: När kanbända ordet i vårt hjerta måste dö af slafreriets tvång, då skall trösta oss i all vår smärta, att förutan ord är äfven säng. Hvarje dämpad suck i tystnad nord, det år sånger — sånger utan ord! Schiitteln Stärme wild der Fichen Krone, Rast der Krater mit gelöster Wuth, Spricht der Donner mit dem ernsten Tone, Störzet durch gesunknes Wrach die Fluth, Herrscht der Tod am Bord, Furchtin dem Porte; — Das sind Lieder — Lieder ohne Worte!. Såuselt Zephyr mild in Waldesbäumen, Schlägt die Nachtigall im grönen Zelt, Spielt des Mondes Strahl auf Meeresråumen, Klingt die Sense auf gereiftem Feld; Sternenglanz und Friedauf jedem Orte; — Das sind Lieder — Lieder ohne Worte! Klopft kein Herz voll Liebe mehr im Lande, Scheint vergessen Menschenwerth und Gott. Sind zerrissen alle Seeleubande. Droben tausend Schlånde grausen Tod, Raucht das Blut vom blinden Brudermorde; — Das sind Lieder Lieder ohne Worte! — Wenn die Wiege leicht und leise schaukelt, Und das Mutterauge uns bewacht. Wenn der Kindheit Traum uus noch umgaukelt Und die holde Mutterlipp uns lacht; Seige Zeit du Paradieses Pforte! — Das sind Lieder — Lieder ohne Worte! Muss vielleicht das freie Wort einst schweigen Wenn die Freiheit aus dem Lunde schied; Frohen Muths wir wollen doch uns zeigen, Denn auch ohne Worte giebts ein Lied. Seufzer selbst nur zu dem höchsten Horte, Sie sind Lieder — Lieder ohne Worte ! C..