man, då deras röster motsvara röstbeloppet för en sådan, få göra det, och detta säges vara för alt öppna åt minoriteten en utväg att ej blisva öfverrostad: men enhvar inser lätt, att dylika föreningar icke äro möjliga, utan mellan de som hafva många röster, och således gör det alt. dessa förena sig och få sina valmån utan all fråga in, under det att de mindre förmögnes små anparter i röstebeloppet blilva af ännu mindre verkan, emedan de, som icke knnnat så lätt träffas och samrada, splittra sig vid valet. I Städerna blifver det nära nog detsamma. Hel röst är uppsatt till 4000 R:dr B:co egendomsvärde, och egendom af 155, 555: 16 bar tio röster. En uppskattad årlig inkomst af 600 R:dr har en röst, en af 20,000 R:dr 40 roster. I stad få väl alla borgare rösta, och på landet alla som ega jord i mantal; men på landet får ingen rösta för lägenhet under R:dr 666: 352 B:co i värde och i stad ingen som bar annat yrke, om ej han har 200 B:co i inkomst, 0. s. v. Man finner häraf, att det är penning-aristokratien, som blir allrådande. Men har då Kommitten, sedan den gjort ena kammaren sådan, sökt en motvigt emot rikedomens förtryck i den andra? Visst icke. Denna, kallad Åldre kammareno (borde väl då heldre heta ade äldres kammarer, skall bestå af fem ahögre lagsarnas; fem dChögre militärers; fem chögro civxila; ljugu C(högre lärdomsidkarer; tjugu ahögre beskaltader, samt stjugu a äldre riksdagsmåno, som varit minst vid två riksdagar, men som således , om de varit ledamöter af den yngre, icke lära vara mindre aristokratiska ändå. Detta är nu frukten af det s. k. liberala partiets osorsigliga, offentliga uppträdande, innan det väl sjelf latit sig angeläget vara, att af sakkunniga män låta sig föreslås flera förslag att välja sbland. Det uppgjorda har, ehuru utarbetadt af flera aktningsvärda personer, blifvit, gud vete genom hvilken ond anda, sådant, alt om det skall utvisa något karakteristiskt, så är det just hvad Strindlund en gång yttrade: agodt, för att purra bönder. Jag lemnar å sido nu, huruvida det kan få någon verkan på sakerna; ty det skall nu debatteras ibland reformvännerna, och torde der förkastas. Men då äro ock de splittrade; och deras motståndare komma att hemta nytt mod derigenom. Man bör emellertid boppas att de begge ofrälse Ståndens ledamöter i Konstitutions-Utskottet skola inse sin pligt att icke underkänna andra förslag, som i mera likbet med det sista hvilande förslagets principer, men med förbättring af detaljer och redaktion, skola lemnas åt deras handläggning. I morgon blifver den stora Krönings-ceremonien. Blisver vädret icke bättre än i dag, blir den föga behaglig. Eljest är den i allt, så ståtlig som vanligt, blott med den skilnad att hyllningen sker genast i kyrkan, så att man slipper för den ett särskildt kostsamt arrangement. Deremot lärer en stor kroningsbal komma att gisvas på Rikssalen, i nästa vecka. Gallaoch fri-spektakel gilves tre dagari rad: Armide är dertill vald. Stor middag blifver i morgon på slottet, efter ceremoniens slut. Staden blifver illuminerad på altonen; denna gången icke på tillsägelse af polisen, utan har man härtill istället anmaningarna af tidningarnes insinuationer, att så kommer att ske. Återstår alt se hvad som verkar mest. På Riddarhuset har åter varit nya uppträden, viunande om förbistringen. Ena stunden asslar Adeln att tillåta Utskotten att välja sina ordsörande, för att bibehålla åt sina arma Grefvar, dessa lrappsles till konunganåden, på Ilr Hartmansdorsss vanliga torftiga skäl. Andra stunden besegras sjelfvaste Hr Hartmansdorff, då han ej vill borttaga bestämmelsen, att af Högsta Domstolens ledamöter, sex skola vara frälse och sex ofrälse. Under det att Dagligt Allehanda försäkrar, att vi icke hafva något Hof, ser man i Statstidningen tillkännagifvas fem Kabinetts-Kammarherrars utnämning. På samma gång ser man förordnas att: Öfver-Hof-Stallmästare-Embetet skall upphöra. I Riksstånden har ingenting vigtigt eljest passerat: om ej alt såväl Bondesom Borgare-Standen inbjudit Ridd. och Ad. att frånträda sitt beslut ang. förstärkta Lag-Utskottet: en åtgärd, som väl ej är så alldeles lagenlig — men som, såsom mycket annat, under denna besynnerliga tid af — hopp — sträfvande och välmening — får gå. Om på frågans nya handläggning kan komma alt inverka, att den storordige Hr Printzenskjöld, fått afsked från tillf. Landshösdingebesattningen, och en ofrälse, kunnig och duglig man, Kammar-Rätts-Rådet Sandström blifvit ordinarie Landshöfdinge i Jemtland, det får man nu se. Troligen blir likväl verkan icke afgörande, söri än beslutsamheten kan sträcka sig till Presidenter, Ministrar, Landshöfdingar, Generaler, oci Hoffunktionärer; men då är den ock — tväri v